- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1902 /
317

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nytt att iakttaga på landsvägen, då däremot sjöresan alltid
skulle visa oss nya, hittills för oss okända vyer.

Alltså hvilade vi till fram emot 3-tiden, togo oss sedan
en bastant middag och embarkerade därefter på den lilla
»Runar». Det blef en härlig sjöfärd; ju mera solen sjönk,
dess vackrare blefvo dagrama öfver skogar och fjärdar, dess
grannare blefvo de lätta molnbildema på himmelen. Den
gode »Runar» förde oss ända upp till Willaholm, på södra
delen af Wäddö. Härifrån hade vi dryga 2 mil att cycla,
men nu, sedan solen gömt sig bakom skogen — klockan
var ungefär 9, då vi kommo fram — och vi dessutom hvilat
oss hela dagen, tycktes oss detta som ingenting.

När vi kommit till Wäddö kyrka, hvilade vi en stund
och drucko nysilad mjölk till kex och kakor. Men himlen
blef allt blekare och skogen allt mörkare, vi måste skynda.
En lång, klar, gulröd strimma i väster dröjde ännu med ett
återsken af sol i sig, men mellan träd och buskar blefvo
skuggorna allt ogenomträngligare.

Aldrig skall jag glömma den färden genom skogen.
Det gick i susande, hvinande fart, uppför backe och utför
backe. Vägen låg som ett ljusgrått band framför oss,
omöjligt att urskilja stenar och hjulspår, men vi voro ju på
kända vägar och velocipederna flögo framåt.

Där stodo några ungdomar i en backe, de skulle säkert
bort på dans. De vände sig alla emot oss och sågo efter
oss som efter en syn.

»Det var som själfva fa-an», kom det bredt från en
rask ungersven. Det betydde detsamma som de mest
smickrande loford, och vi logo helt stolta i hågen.

Men det var något underligt öfver skogen den kvällen.
Jag såg ju samma röda gård med sina hvita knutar två
gånger; samma krokiga, steniga backe passerade jag nyss
och åter låg den framför oss. Den där ladan med hängande
dörr ha vi så säkert åkt förbi en gång förut. Det
prasslade och rasslade mellan buskarna; en nattskärra flög tätt
framför cyclen, den satte sig på vägen? flög upp och
fladdrade med ljudlösa vingslag en bit framför oss, satte sig så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1902/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free