- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1903 /
215

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi anträda sedan återfärden nedför älfven, och om vi
ej ha bråd tom, kunna vi dra in årorna och öfverlämna oss
åt stilla drömmerier, medan båten af sig själf sakta glider
utför förbi de sköna stränderna och under det att det
onekligen skönaste panoramat i hela Enaälfvens lopp här
upprullar sig för ens blickar. »Enaälfven rinner fridfull och
drömmande genom ett
skuggigt, nordiskt landskap med
djup och vemodig resonans.»

Vi hafva ännu en
högligen intressant älftur att göra,
oberäknadt Handölsturen,
som är för väl känd genom
Resehandboken och därför
förbigås. I motsats mot den
föregående turen uppför
älfven ro vi nu utför densamma,
tills vi komma till
mynningen af den genom
Resehandboken för alla
»Snasa»besti-gare så väl kända Ingelån,
denna å, som man dagligen
ser ifrån Enafors såsom en
hvit silfverstrimma eller ett
hvitt snöband, bildande fors
på fors, störta sig utför
»Sna-sen». Vi ro in i densamma; genom myrmarker i delvis
djupt urgräfd bädd slingrar den sig i otaliga bukter upp
mot »Snasen». Stränderna äro beväxta med hufvudsakligen
gråviden, lågväxta, med i hvarandra intrasslade, knotiga,

o

vresiga grenar. An slingrar sig i ormlika bukter, som
aldrig vilja taga något slut. Än har man »Snasen» midt
framför sig, än på den högra sidan, än på den vänstra och
än nästan på ryggen. Efter att så ha rott vid pass i
km. i detta virrvarr af slingringar, lägga vi i land. Dånet
af forsar bevingar våra steg och vi äro snart framme vid
dem. De äro, om än ej alls storartade, dock vackra att

PARTI AF INGELÅN NEDANFÖR
»SILFVER-FALLET». Fot. af A. E. Waagsbök, Östersund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1903/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free