Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett drag af vemod öfver sitt skrynkliga ansikte utbrast: »de
äro borta alla här på skogarna!»
Enligt de anvisningar jag fatt borde jag styra hän till
Fäbacken, en stor före detta finnby i Lekvattnet; och jag
hade gifvit mina order därefter.
Emellertid lät vägvisaren villa sig bland de ödsliga
bergknallarna, så att det ett tag såg ganska tvifvelaktigt ut om
vi skulle hitta fram. Marschen öfver bergen kom härigenom
att taga orimligt lång tid, och vi tvingades till täta halter,
därvid min vän visade sig ha en ofantlig förmåga att finna
dricksvatten, det han serverade i på ett par ögonblick af
näfver hopgjorda dryckeskärl.
Sent omsider anlände vi emellertid varma och anfådda
till Fäbacken, hvarest vi genast gingo in i en byggnad för att
efterhöra om man hade några badstugor eller pörten att visa
oss, samt om någon till äfven ty rs fanns i byn, som kunde
finska.
Vi mottogos af tvenne gummor och en alldeles
underbart vacker aderton- eller nittonårig flicka, alla på grund af
värmen klädda enbart i sina korta daglinnen, hvilket tog
sig ganska pittoreskt ut, synnerligast på gummorna, som,
sanningen att säga, icke hade figurer för att vara så både
ofvan och nedan »dekolleterade», som de voro.
Vi fingo emellertid besked, att inga pörten funnos —
alla hade nu mera svenskstugor här i byn — men en
badstuga hade man och den visade oss den ena gumman — den
minst dekolleterade.
Beträffande åter att tala finska, så var det nog ingen i
byn, som kunde det numera, om inte kommunalordföranden
i granngården. Han var en af de äldste i socknen och
möjligen v mindes han några ord från sina morföräldrar, som
varit de sista finsktalande i trakten.
Jag likviderade nu vägvisaren, sade såväl honom som
gummorna och den vackra finndottern mitt farväl och begaf
mig till ordföranden, med hvilken jag sedan en lång stund
resonerade. Han var en reslig och för att vara allmogeman
ovanligt korpulent person, med hvitt hår och helskägg, samt
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1904. S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
