Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nejder. Där nere vid fjällens fötter ha yfvigt blomstrande
granskogar en gång stått. De stå där väl ännu, men de flesta
tynande, döende. Hvarför måste de dö ? Hvarför lysa
glänsande grå skelett af väldiga granar plötsligt emot en uppe
i fjället, på ställen där nu endast björken förmår kämpa mot
köld och stormar?
Meteorologer och skogsmänniskor kunna kanske svara;
för mig sammansmälter vemodskänslan med alla de öfriga
intrycken och denna värld, där syn och tanke känna sig lika
fria, där hvarje den minsta vridning af ögongloberna låter
blicken ila öfver milsvida rymder, tyckes mig genom denna
underton från dödens rike endast vidga sig djupare,
omät-ligare. — På Stuor Tjuors topp hvilar ett stort lurfvigt moln —
eller är det röken från ett jättebål, en nytänd offereld?
Genom en smal skyglänta i väster glimmar aftonsolen fram på
en ljusdränkt, pärlemorfärgad himmel, och i den silande
gulddagern skrida fjällskuggorna som högtidliga offerpräster i
långa, svarta, vajande mantlar upp mot högaltaret — Stuor
Tjuor. Är det den eviga förnyelsens eller det eviga
för-vissnandets fest, som firas af dessa spöklika väsen?
Ur mina fantasier ryckes jag af kocken, som förkunnar
att vår första måltid på den nya lägerplatsen är serverad.
Högtiden till ära får den en viss karaktär af festmiddag —
med en djärf analogibildning, syftande på den sena timmen,
kalla vi den helt gentilt för »diner soupatoire». Efter
kalf-kotletterna, de gröna ärterna och äppelsoppan följa
nämligen portvin och en tårta, levererad af Östersunds mest
re-nommerade konditori och af mig med rätt mycken möda och
omsorg uppforslad till fjällen. Det är ju allbekant hur godt
äfven den enklaste föda smakar i skog och mark, och ändå
kan man icke låta bli att förundra sig däröfver — men
ännu mer öfver att alla små hvardagligheter, måltiderna,
toalettbestyren, arbetet, hvilan, i denna stimulerande luft
bli nya, ovanliga, förenade med friska känslor af lust och
välbehag. Det är denna de primära lifsförnimmelsernas
pånyttfödelse, denna återeröfring af barndomens
omedelbarhet utan dess ängslande ömtålighet, som kanske utgör fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
