Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fläckar af saftig syrört, almöke och torta här och där i fjällriset
utmärka de forna renvallarna och kåtaplatserna, och på
bottnen af den förbiflytande bäcken, som bildar stora
genomskinliga bassänger mellan hvasskantiga stenblock, glänsa hvita
benknotor. Hvart har det fjällfolk, som en gång lefde här,
tagit vägen? En del har utvandrat till det på renbeten rika
Idre i nordligaste Dalarna, en del har öfvergifvit kåtalifvet
och blifvit nybyggare. Orsaken till denna omhvälfning är
att renmossan en gång tog slut i dessa fjälltrakter. Nu
åter-växer den långsamt, men om lapparna någonsin återvända,
är en annan fråga. Fiffiga ämbetsmän ha, som det påstås,
lockat dem att afträda sina gamla rättigheter, och den som vill
komma tillbaka måste arrendera hvarj’e kvadratmeter jord
af kronan. Hvilken afsikt man än må ha haft med dessa
transaktioner, säkert är att åtskilliga sportidkande herrar
genom dem betydligt lättare än förr kunna förskaffa sig rätt
till jakt och fiske i dessa villebrådsrika marker och vatten.
Så klagar åtminstone Jon Pålsson för mig, den talföraste
af de fyra lapparna i min brors manskap. Hans svartmuskigt
bleka, knotiga och kraftiga mongolansikte glöder därvid af
en helig harm, och från hans mustaschprydda, mer om
själf-känsla än om renlighet skvallrande mun komma orden på
bred, hård jämtska, framslungade med ett sällsamt, högtidligt
patos, här och där interpunkterade med en stråle snusblandad
saliv. Hans högröstade lidelsefullhet öfvertygar mig dock ej
så mycket som hans bror Pers, min f. d. vägvisares,
melankoliska tystlåtenhet. I dennes egendomligt sympatiska väsen
förnam jag något af det tungsinne, som säges utmärka
individer af utdöende raser. Möjligen var det blandadt med
verkningarna af rent personliga upplefvelser; han hade, efter
hvad jag kunde förstå, en gång varit stor renägare i dessa
fjäll, som nu aldrig mer genljuda af vaktarnas rop, hundarnas
skall och renskötselns många stojande scener, och som
därför kanske i sin tystnad och ödslighet synas honom som
him-melshöga grafmonument öfver en svunnen lyckotid. Vid
dessa tankar känner jag själf starkt hurusom ett gåtfullt
vemod, en fläkt af förgängelse och död, sväfvar öfver dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
