Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår sommarsaga från Gotlands kuster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tingstäde är ur militär synpunkt en märklig ort,
och här pågå som bäst befästningsarbeten. Höjden,
där Tingstäde kyrka reser sitt höga, smäckra torn,
behärskar en väldig terräng norrut, och hit samlas
vägförbindelserna från norra Gotland med undantag af
västra och östra kustvägarna, hvilka dock torde vara
åtkomliga från sjön. Som en replipunkt för Gotlands
stridskrafter är platsen väl utrustad af naturen.
Vi slogo in på vägen mot västra kusten, mot Stenkyrka
med Lickershamns fiskläge som närmaste mål. Luften
var klar och hög och en svag aromatisk vind lekte i
skogen och kom blommorna att niga. Här stod blodröd
vallmo och lyste som glödande kol i rågåkern, där
vaggade den vilda resedan (Reseda lutea), ej sällsynt
på Gotland nära kusterna, sina gulgröna blomax vid
vägkanten, där sände »engeltorn» (Rosa rubiginosa)
sin vällukt öfver fälten.
Vägen var idealiskt jämn, som vore den belagd med
asfalt, och helt och hållet utan backar. Sådana äro de
flesta af Gotlands vägar, och något land mera lämpadt
för cyklar och automobiler kan knappast tänkas. Väl
är dammet på de stora landsvägarna ganska djupt efter
lång torka, och är stormen ute och går, bildar han
ofta riktiga molnstoder af damm, i hvilkas centrum
man icke ser handen för ögat. Rullande komma de
likt jättelika bomullstottar med rasande fart längs
vägarna, dränkande allt i sin fadda, torra famn af
pulveriserad kalk. Så vid en krök af vägen falla de
in på skogen, afskuddande sig sitt hvita pulver på
stammar, blad eller barr. Men har torkan icke varit
alltför lång och är vägen icke mycket begagnad,
är banan den bästa en turist kan önska.
Hvad är det för ett hvinande, kältande, missnöjdt
ljud uppe i luften öfver den sänka åkern där borta
till vänster? Det är en stor svart och hvit fågel
med korta, breda vingar, som blifvit uppskrämd och
nu flaxar omkring i besynnerliga bukter, utstötande
sitt tj-i-o-it, tj-i-o-it. Det är vipan (Vanellus
cristatus) med en smal, lång tofs på hufvudet, ganska
vanlig på Gotland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
