Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några drag ur folkets lif i Skellefteådalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
västerbottensplogen. Nu är det kvinnfolkens sak att sprida
gödningen, att harfva och så. Det senare är alltid
hvarje värdinnas stolta plikt.
Visst kan det vara slitsamt de första åren i giftet
med lill’barnet vid bröstet om natten och tungt arbete
om dagen. Och jungfrufägringen, den blomlikt skära,
så utmärkande för de unga kvinnorna i Skellefteådalen
– ty det är fagert ett slag det – vissnar hastigt
nog. Men hvad mer! Det är ju för det egna hemmet hon
sträfvar, och far har ju aldrig ögon eller tankar för
någon annan kvinna än sin egen käcka, arbetsdugliga
hustru.
Jämte kornet kan man äfven få se höstråg manshög och
väl matad.
Under de senare åren har hafreodlingen ökats
betydligt. Vanligen slås hafren grön och användes
efter torkningen på hässja såsom kraftfoder åt
kreaturen, men kan äfven fullmogna. Lin och hampa
odlas numera nästan icke alls. Viktigast är hö- och
potatisskörden för dalbon, som klokt nog slår sig
alltmer på boskapsskötsel.
Gammal slentrian vid jordens skötsel hänger dock
ännu styggt i. Landtbruksapostlar komma visserligen
med sådana konstiga nyheter, som att samma skörd,
tagen ur samma jordlapp år efter år, pinar ut jorden,
att dikning på sidländt mark motar bort frosten,
att en mer djupgående plog skulle bereda rikligare
matjord, att mor är för rundhändt vid sådden och
dylikt. Men far håller på sitt han. Mor gör sin sak
bra, och på de frostfria backarna mot östersol, där
kornet trifts i fars och farfars tid, måtte det väl
kunna gro i hans också.
De unga höra med ett halft öra på, pröfva helt
försiktigt ett och annat af det nya och taga allt
rikare skördar ur hemtorfvan vid älfvens ilande
vatten, det forsande djupa, som skyddar sin strand
så ömt mot härjaren frosten.
Ännu återstår dock mycket att lära, mycket att göra,
innan dalen fått visa hvad den duger till. – – –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
