Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några drag ur folkets lif i Skellefteådalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Höns börja alltmer öka husdjurens tal. Storrik
är den bonde, rätt en kung i sitt rike, som
utan skuld äger 1/8 mantal eller mången gång
därutöfver. Kreatursbesättningen uppgår då till 12
à 14 kor, 2 hästar, 20 får och gris både till jul
och påsk. I de flesta fall är det dock ej så väl
ställdt. Skuld vid inköp eller utlösen af syskon ur
fädernegården är en dryg häfta. Här gäller då att vid
sidan af jordbruket tillgripa andra förvärfskällor.
De vanligaste äro arbete vid timmerflottningen, vid
sågverken eller lastångarna i hamnarna. Härtill kommer
i vissa byar alltefter belägenheten tjärbränning,
kalk- och tegelbränning eller laxfiske. Vinterkörslor
äro äfven en ofta anlitad födkrok, men som på längden
blir en bakräkning. Bonden får ute på vägarna eller
i timmerskogen supseden och leda vid det enformiga
jordarbetet, under det att hästen där lägger de
krafter, som skulle kommit gården där hemma till
godo.
Dessa biförtjänster vore emellertid en omöjlighet,
om ej kvinnan ginge jämsides med mannen vid jordens
skötsel. Här råder den fullaste likställighet mellan
dem båda. När i brådaste vårand budet kommer,
att bäckar och älfvar »gå», far som en elektrisk
stöt genom männen i de röda gårdarna. Fram då med
de långskaftade kängskostöflarna, nästet, eller
matsäcken i sälskinnspåsen, »långfilsflaskan»,
lik en snedt afhuggen träkagge, på ryggen och så
ut att lufta äfventyrshågen, ut till faror och
förvärf! Timmerflottningen kräfver mod, styrka och
rådighet af sin man – den.
Men mor, töserna och en lill’Jonke få reda sig där
hemma med vårbruket så godt de kunna.
Och det gäller att icke förslösa tiden. Sommaren här
nordpå unnar icke våren långt lif. Där höga snödrifvor
lågo i går, skjuter gräset grönt i dag.
Vid Ersmäss (18 maj) måste kornet, som är hufvudsädet
i dalen, vara i jorden, om det skall hinna skördas
före »Kall Lovisa» (25 augusti), ett ledt och
fruktadt troll, som ofta kommer med den första
frosten. Vanligen har far hunnit vända jorden med
den bredbladiga, grundgående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
