Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Natur och kultur i norra Halland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man, att moränmarkerna äro folktomma, och detta
intryck förstärkes vid en närmare undersökning. Det
visar sig sålunda, att af de på karten angifna gårdar
och stugor inom Veddige socken, som är typisk för
ifrågavarande trakt, icke mindre än 85,5 % äro
belägna på sedimentära jordarter, men blott 14,5
% på berg och morän, hvarjämte bör anmärkas att de
flesta af det senare slaget höra till dem, som äro
belägna invid gränsen till lerslätten, på hvilken
äfven deras åkrar äro belägna. Och detta oaktadt berg-
och moränarealen inom socknen är många gånger större
än sedimentområdet.
Byggnadernas beskaffenhet visar äfven i någon mån
naturens inverkan. De äro nämligen ofta af mycket
ålderdomligt utseende, hvilket väl knappast får
tillskrifvas inbyggarnas konservatism, utan snarare
svårigheten att i en så skogfattig trakt anskaffa
byggnadsvirke. Vanligen bilda boningshus och uthus
tillsammans en fyrkant, omslutande en stenlagd
gård. Om byn icke är alltför långt aflägsen från
en förkastningsbrant, så består stenläggningen af
flata hällar, sådana som bildas vid bergmassans
sammanpressning genom förkastningen. Dylika skifvor
användas äfven med fördel till skorstenar, äfvensom
till grafvårdar, och sådana af sten äro därför mycket
vanliga i dessa trakter.
Skillnaden mellan morän- och sedimentområden gör sig
äfven märkbar genom landsvägarnas beskaffenhet. På de
kala, steniga bergplatåerna äro vägarna visserligen
icke många till följd af den glesa bebyggelsen
och dessutom mycket backiga, hvarjämte deras yta är
ytterst ojämn i brist på lämpligt grus, ja ibland har
man icke ens försökt grusa, utan kör tvärs öfver de
nakna berghällarna. Endast i sänkorna mellan dem har
man lagt ut några stenar för att mildra de värsta
stötarna. Bild 9, som visar en dylik usel allmän
landsväg, torde äfven gifva läsaren en föreställning
om de vedermödor en cyklist har att uthärda i dessa
trakter. Vägarna på slätten äro däremot utan större
backar, och tack vara vissa geologiska bildningar
saknas icke grus. Parallellt med kusten löper nämligen
en hel rad strandvallar, uppkastade af hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>