Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
36
SVEN EKMAN.
simfåglar. Det är stormsvalorna, allmänt kända af sjöfolk,
emedan de träffas äfven midt ute på världshafven. Stundom
ser man en stor, ståtlig fågel sväfva öfver vattnet med
långsamma vingslag, blänkande i solen med sin hvita fårg, som
bjärt afbrytes af de svarta vingspetsarna. Det är en
»bergs-hammer», säga bohuslänningarna, annars kallas han hafssula.
När han kommer närmare, kan man tydligt se den vackert
rödgula färgen på nacken och halsen och den långa ljusblåa
FÅGELSLAGSMÅL OM EN LEPVER.
Fot.’af S. Ekman.
näbben. Han seglar i ett par kretsar öfver ett ställe,
plötsligt sänker han sig ned, drar in vingarna till kroppen och
plumsar med rakt utsträckt hals lodrätt ned i vattnet. Efter
några sekunder är han uppe igen, i lyckligaste fall med en
fisk som byte. Han hör till det slags fåglar, som man för
detta deras sätt att jaga kallar störtdykare. Här och där
simma på hafvet svarta och hvita fåglar med en
vidunderligt hög näbb. Fiskaren har för dem det betecknande
namnet klunsalkor, annars kallas de lunnefåglar. En släkting till
dem ser man också, tordmulen, som äfven den har en hög
näbb, ehuru ej lika hög, som klunsalkan. Om dessa båda och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
