Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 6
J. E. LJUNGQVIST.
från träskbottnen. — I solnedgången anträda vi efter
välför-rättadt ärende hemmarschen. Gunnar, som bär kassen med
vattenflaskorna på ryggen, börjar så småningom bli flord ig,
•*
och gången blir allt släpigare. — »Ar du trött, Gunnar?» —
»Naj!» — Vi fortsätta, och jag söker lifva stämningen och
fa rytm i gången med att stämma upp Uppsala allm. sångs
torgmarsch: »öfver fjällarne grå är det natt, hallå!». Efter
en stund ser jag mig om och finner min följeslagare
efter-blifven ett godt stycke. Jag förstår, inväntar honom och
öfvertar hans börda, hvilket han alltjämt stillatigande tillåter.
Nu går det fortare, vi framkomma till Ny träsk och äro åter
vid agtaket, där de deponerade tre litrarna upptagas. Vi
äro genomsvetta och trötta. En liten rast göres. Jag har
inte ätit något på tio timmar, och den sorglöst tilltagna
matsäcken af fyra från frukosten öfverblifna »munkar» endast
retar aptiten. Jag tar två, och Gunnar, som för länge sedan
gjort slut på sin matsäck och för länge sedan klagat öfver
hunger, far de andra. Den inträdande nattkylan börjar isa
om kroppen, och vi bryta skyndsamt upp. — All trötthet
är i ett nu försvunnen. Dagen har varit intressant. Jag
genomgår och sammanställer i minnet, hvad jag sett,
framkastar hypoteser, som i nästa ögonblick dödas, finner
slutligen en bättre, bygger på den och stöder den med fakta.
Det klarnar. Man blir sangvinisk och skrytsam.
Växt-ökologiens problem lösas det ena efter det andra, och det
förefaller till slut, som om det hela ändock vore bra enkelt.
Den andliga spänstigheten ger stegen vingar, kropp och själ
harmoniera. Det känns skönt. Kommer därtill den
omgif-vande naturens stämningsmättade skönhet. Aftonrodnadens
orangeröda har efterträdts af opalen. I söder blänker
half-månens mässing på indigoviolett botten. Agen står tyst och
undrande i mörka kolonner, och det låga storträsknäset
sticker mörkt och hotande som en torpedbåt ut från land.
Plötsligt genljuder luften af ett något dämpadt mångstämmigt
läte, som blir starkare i ett jämnt crescendo. Jag spejar
efter orsaken och varseblifver högt uppe mot aftonhimmeln
en hart när oräknelig skara större andartade fåglar. Tåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
