Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN GOTLÄNDSK MYR.
229
då rationellt, d. v. s. slogs blott ungefar hvart femte år för
att ej gå ut sig. Ett väl lagdt agtak står sig i 30 å 40 år,
men är förskräckligt tungt och fordrar grofva-bjälklag; dessa
åstadkommos lättare på den tiden, den gotländska skogen
var grof och högstammig och mindre förödd än nu är fallet.
Ett höjdt åkerbruk har emellertid ökat tillgången på halm,
som tillsammans med spån börjar ta lofven af de gamla
ärevördiga agtaken. — Det händer ibland, att agen af fattigt folk
användes som bolsterfyllnad. Det blir åtminstone en elastisk
bädd; men den »Piga, som en sådan säng bädda skulle, fick
wäl intet hafva Miölkfingrar, om hon Händerna hela behålla
kunde», anmärker Linné i beskrifningen till sin Gotländska resa.
Inte så litet oreda med åtföljande processer och
»vattenträtor» kunna de s. k. flutholmarna orsaka. Det händer
nämligen under den ofvan beskrifna islossningen, att isen för med sig
stora gräsbevuxna torfflak, som ibland deponeras på främmande
myrlotter, ofta långt från födelseorten. Man bör ej förundra
sig öfver, att vår bonde, då han skall till att slå sin kära
»möjrbejt», blir både ledsen och arg, då han finner, att den
delvis gett sig i väg in på grannens område, där kanske
täppt till en dypöl och dymedelst förbättrat hans redan förut
naturligen alltför goda mark. Och att den i och för sig ju
rätt kvistiga frågan, hvem flottören rätteligen bör tillhöra,
ej löses i godo, kan man, med kännedom om gotlänningens
ökända processlystnad och grannsämja, slå sig i myrbacken på.1
Myrbonden är stor Liebhaber på andungar. Jag tror inte
därför att de skulle i kulinariskt afseende öfverträfFa de
fullvuxna, utan därför att jakten på ungar ställer sig billigare
och bekvämare. En därtill dresserad hund sköter nämligen
om denna jakt i början af slåttern. Hunden vädrar det
knappt flygfärdiga bytet i vassen, bonden lämnar slåtter
och sigde för en stund och följer efter hunden, som griper
och apporterar den ena andungen efter den andra. På så
sätt händer det ibland, att myrbonden om aftonen återvänder
från myrslåttern med ett par dussin andungar.
1 Liknande företeelse omtalas af Gunnar Andersson i hans arbete om
Finlands torfmossar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
