Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
J. E. LJUNGQVIST.
III.
Träskfiske och fågellif.
Om våren är det storfiske i träsken. »Mörtelajken» utlockar
fiskarlagen med nödiga doningar försedda. Näten kastas i
kanten af agruggarna, dit mörtstimmen injagats af några glupska
gäddor eller tagit sin tillflykt i förskräckelsen för spofvar,
tärnor eller — de värsta af alla — skräckorna, som
oupphörligt slå ned och anställa död och förskräckelse i stimmen,
då de hålla sig på öppet vatten. Med stydestakama slås
nu i agen, mörten rusar ut och fastnar massvis i näten. Hvad
gäddan själf beträffar, har hon strykande aptit efter egen lek
och nappar bra på ståndkrok med mörtagn. Efter
islossningen går iden på laxmaner upp i Stenbroå för att förrätta
leken på de öfversvämmade maderna och fångas då massvis
om natten vid bloss. Den tar sig ibland äfven öfver
dammbordet vid Snoderkvarn och går upp i myren, där den fas
på näten. Lindarfisket är mycket gouteradt. Man »nätar»
i vasskanten och skrämmer fisken på näten. Detta lyckas
bäst under varma sommarnätter, då denna eljest tröga
gyttje-fisk är något lifligare. Vid litet kyligare väderlek påstås
den borra sig långt ned i blekemassorna. Då jag någon
natt satt uppe i mitt rum på Bjerges, såg jag genom det
åt myren vettande fönstret bloss lysa och irra där nere i bortre
Storträskkanten. Det var antagligen Levedebor, som voro
ute och »brandade», d. v. s. ljustrade lindare och gädda vid
bloss. Vid blåsigt väder utsättas aldrig näten af den
anledningen, att bleket, som då röres upp, fastnar på garnen, gör
dem slippriga och omöjliga att kvarhålla fisken. Ett
egendomligt fiskredskap iakttog jag en dag i myren. I en göl
stod en halfverad tunna utan botten. Jag fick veta, att
»sorkarna» använde den vid gäddfångst, då de ibland ville
omväxla med sporten att ta gäddorna med bara händerna.
Tunnan nedsättes nämligen kvickt öfver gäddan, som står och
slöar vid brädden af en puns eller göl. Hon befinner sig
således helt hastigt och lustigt inburad och blir ett lätt byte.
En annan uppfinning af sorkarna är att ta samma fisk med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
