Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TUR GENOM YDRE.
17
då glimtar mellan löfverket en liten sjö, och så vidtager skogen,
en typisk ydreskog, där granarna stå höga och dystra, ofta
med tofvigt mosskägg på slokiga, tunga grenar, och furorna
resa sina stammar ännu högre liksom rödbruna pelare i
skogskungens palats. Marken inunder är ett kaos af klippblock
och stenar, täckta af lingonris, linnearefvor samt lafvar i
växlande färgtoner; luften är fylld af doften af kåda, barr,
linnea; alltemellanåt slår taltrasten sina melankoliska slag.
DEGERHULTET, NORRA VI.
Fot. af Aug. Hultgren.
Men ydreskogen är ingalunda en ensartad, kompakt massa
af barrträdsbestånd, där allvaret och skuggorna råda; bäst
vi minst vänta det, kastar solen en hel ljusflod öfver vägen,
vi träda in i en glänta, en öppnare plats, där björkarna stå
som en flock leende unga flickor i hvitt och grönt,
ringblommornas guld bjärt sticker af mot ängens yppiga gräsmatta,
och en bäck eller rännil ringlar sig fram genom en kärrmark,
där det doftar kalmus och pors. Stundom, men med stora
mellanrum, far ögat till omväxling i det myckna gröna hvila
på större fläckar i gult och rödt — en åkerteg, där rågen
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1907.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
