Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
O. WÅGMAN.
håller på att mogna, en torpstuga med rödfärgade väggar
och hvita fönsterkarmar. Men endast för en kort stund låta
de barrklädda skogsjättarna tränga sig tillbaka af löfträdens
lättare trupper; snart återtaga de sin förlorade position, och
vi känna deras skugga dubbelt sval, deras dunkel dubbelt
mystiskt, deras allvar dubbelt imponerande genom afbrottet
nyss. Vägen, på hvilken vi färdas, far ett eget tycke genom
ådälden, hvilken alltjämt följer vår vänstra sida, än som en
smal rämna mellan höjderna, än som en bred ängsmark, där
strömfåran styr sin kosa i otaliga vindlingar; lika troget följer
oss där bortom den höga åsen, här och där upplyftande en
kull-rig hjässa såsom ett vakttorn, spejande öfver nejden och
synligt vida utöfver den.
Omsider slutar skogen på allvar, odlade fält utbreda sig
på vår ena sida, en vildpark på den andra, ett par bautastenar
stå högresta vid vägen som bud, att vi nalkas en plats, där
forntidsminnen äro bofasta och funnit huld och skydd. Vi
äro framme vid Bulsjö sätesgård. Boningshusen uppe på
sandkullen äro oansenliga, men hafva inom sina väggar under
många år hyst en framstående personlighet, »ydredrotten»,
kammarjunkaren L. F. Rääf.1 Här fann den flitige forskaren
och forntidsdyrkaren sig väl, här omsusades han af minnen
och sägner från uråldriga tider,2 här vandrade han, själf
ett minnesmärke af gammaldags kraft, flärdhatande enkelhet
och hård, envis storvulenhet, bland forntidslämningar,
skepps-sättningar, domarringar, bautastenar — vi se dem ännu i
gårdens närhet —, här trampade han forngrafvars för honom
heliga mark, här anlade han sitt »museum», hvilket under
sitt anspråkslösa tak gömmer saker af intresse och värde
såsom: gamla snidade bohagsting, svarfvade »träbållar» —
skålar —, hvilka nyttjats såsom nattvardskärl, sedan Gustaf
1 Dennes särdeles intresseväckande, originella personlighet har Arv. Ahnfelt
tecknat i sin bok: »L. F. Rääf af Småland och hans litterära umgängeskrets».
2 Gården har, förmäler sägnen, sitt namn af jätten Bule, hvilken bebyggt
den. Guldnyckeln till hans spannmålsbod kan turisten själf leta upp, där den
ligger gömd under en stor sten vid vägen till N. Vi nära torpet Mon; folket
i grannskapet utvisar beredvilligt stenen. Jätten gömde nyckeln där, då han
for till Vi kyrka att kristnas, men förmådde efter dopet ej röra stenen ur stället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
