Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ONSALALANDET.
6l
folket i denna aflägsna skärgård är i allmänhet djurvänligt;
de hålla af sina djur som riktiga vänner, och både djurens
och människornas lif blir ljusare och bättre därigenom.
Sedan hundratals år har denna befolkning förenat
landt-mannens och sjömannens yrken. Onsalabon har alltid suttit
som hemmansägare på någon af de små gårdarna samtidigt
med att han varit kofferdikapten eller skeppare; till och
med torpare och backstugusittare äro samtidigt sjömän.
Sällan fiskare. De fiesta gå i långfart; många ge sig öfver
till Amerika, och därifrån komma penningförsändelser till
»gården» hemma i Onsala ganska tätt.
För bofasta handtverkare och gammalt folk är anordnadt
ett särskildt extraarbete till hjälp för vintrarna: om
somrarna har man ju förtjänst på de snälla sommargästerna.
Ett bolag har bildats, som köper in vrak — det låg ett
sådant just nu i den lilla båthamnen bakom udden;
gott-skärskarlarna fa om hösten arbete med att hugga dem
sönder och forsla virket i land; detta säljes på auktion jämte
de vrakspillror och tunnor, som höststormarna vräka i land.
Hallänningens vilda lynne är allmänt kändt liksom de
dystra dåd, som än i dag om ock mera sällan än förr
utspelas särskildt på Hallandsås. Hvar man vet, att denna
nästan hemska nejd varit eller är ett tillhåll för denna
kringvandrande mörkhyade, vildsinta folkstam, som vi kalla
»tattare». Men tattarblodet har ättlingar långt upp åt kusten,
och knifven sitter ännu lös i slidan. Det är underliga drag
af vildhet och en viss naturlig storslagenhet, som framträda
hos folket här midt i vår moderna kultur.
Så t. ex. dramat för ett par år sedan vid Ormanäs
kyrka här tvärsöfver fjorden. Två flockar unga karlar
råkade där i slagsmål på lif och död; först när en ung
man, stucken i hjärtat, segnat död till marken, upphörde
bataljen; den döde lades upp på den breda stenmuren
vid kyrkogården och flockarna drogo långsamt bort åt
hvar sitt håll. Plötsligt stannade en af den dödes
vänner.- »Gå ni», sade han till kamraterna, »jag går tebaks,
jag vill säga något till hanem som ligger.» Därpå gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
