Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
BIRGER FAHLBOKG.
ringsnivån», och att bebyggelsen såväl ofvanför som
nedanför denna zon är af yngre datum. Men då det väl är troligt,
att stenålderns människor förnämligast slogo sig ned i själfva
kusttrakterna, dels på grund af de lättare kommunikationerna,
dels för fiskets skull, så torde det ej vara för djärft att
antaga, att själfva strandlinjen vid tiden för den första
invandringen legat vid nedre gränsen af den ofvannämnda äldsta
bebyggelsezonen, och detta så mycket mer som det är föga
antagligt, att de äldsta invandrarna skulle hafva hållit sig
till de högre, tämligen karga moränmarkerna, om de hade
haft tillgång till de där nedanför liggande bördigare
lerslätterna.
Sedan den postglaciala (Litorina-) sänkningen nått sitt
maximum, aflöstes den af en ny landhöjning. Vattnet vek
alltmer tillbaka, vikarna uppgrundades, halföarna sköto allt längre
fram, skärgården höjde sig, en del öar sammanväxte med
hvarandra eller med fasta landet. Och i samma mån som
strandlinjen försköts nedåt, kommo hafvets bränningar att
utöfva sin nedbrytande verksamhet på den forna, af
morän-och leraflagringar öfverklädda hafsbottnen. Leran och den
finare sanden rycktes lös af vågorna, fördes ut från
stränderna och aflagrades först på de djupare ställena af
hafsbottnen, i dälder och sänkor. Klipphällarna renspolades af
bränningen, och bergens moränklädda sluttningar rensköljdes, så
att endast det gröfre gruset blef kvar. I vikar och dalar
bildades däremot jämna sand- och lerslätter, hvilka så
småningom höjde sig öfver vattenytan. Landskapsreliefen och
kustkonturen började alltmer närma sig den nuvarande: den
förr så breda Mälarbukten trängdes tillsammans och antog
alltmer formen af en långsträckt vik med oräkneliga uddar
och holmar och ett virrvarr af smärre vikar och vattenleder,
som grepo in i de omgifvande landskapen långt djupare
än nu.
Allteftersom hafvet på detta sätt drog sig tillbaka, följde
människorna efter, skyndande att taga i besittning de
nyvunna bördiga landområdena, hvilka kommo dem väl till
pass dels såsom ängsbete åt boskapen, dels — i samma mån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
