Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM MÄLARDALENS GEOGRAFISKA UTVECKLING. I 19
som kulturen steg — såsom odlingsmarker. Det förhåller
sig nämligen näppeligen så, som man ofta hör det
framställas, att vårt lands första bebyggare, då de ändtligen började
syssla med åkerbruk, käckt gåfvo sig in i de stora skogarna
för att där med eldens tillhjälp upptaga nyodlingar och vidga
bygden. Tvärtom synes svedjebruket vara en ganska sen
uppfinning. De första nybyggarna fingo säkerligen nöja sig
med att taga i besittning de större eller mindre ängsmarker,
som utbredde sig utmed hafskusten eller sjöarnas och
flodernas stränder. Och i stället för att anfalla skogen måste
de nöja sig med att emot skogens påträngande försvara sina
en gång från vattnet gjorda landvinningar.
Vid stenålderns slut, d. v. s. för ungefär 4,000 år sedan,
torde strandlinjen hafva sjunkit ända till 30 m. öfver den
nuvarande vattennivån. Ungefar vid denna höjd har man
nämligen funnit några boplatser från den yngre stenåldern, af
flera skäl att döma troligen belägna nära den dåvarande
••
stranden. Annu vid denna tid skulle således vida sträckor
af den nuvarande Mälardalen hafva legat under vattnet, och
att så varit fallet med en stor del af det inre Uppland,
nämligen hela Uppsalaslätten med dess många förgreningar,
bestyrkes äfven genom den lokala fördelningen af
stenålders-fynden i dessa trakter. Dessa förekomma nämligen i stor
myckenhet i Upplands högre västliga trakter och uppträda
sedermera efter ett språng öfver Uppsalaslätten först i det
mera högländta Roslagen, därigenom häntydande på att den
mellanliggande slätten då ännu varit täckt af hafvet.
Emellertid synes strandlinjen under den följande tiden
hafva varit underkastad en jämnt fortlöpande förskjutning nedåt,
äfven om man under hela bronsåldern och den äldre
järnåldern har få eller inga direkta vittnesbörd därom. Det är
först under den senare järnåldern, som man återigen med
någon större säkerhet kan fastställa strandlinjens ungefärliga
läge. Från denna tid finnes nämligen en mängd fasta
minnesmärken, strödda ut öfver hela Mälardalen: grafhögar,
borgar, stensättningar och runristningar. En del af dessa
minnesmärken stiger ned ända i omedelbar närhet af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
