Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
BIRGER FAHLBORG.
nuvarande strandlinjen. Så ligger t. ex. den berömda AspÖ
runsten 5,2 m., ättehögen vid Skå kyrka 4,1 m. och den i
fast häll ristade runskriften vid Sundby i Bromma socken
4,4 m. öfver hafvet. Vid Upplands och Södermanlands
östersjökuster har man dessutom påträffat fornminnesmärken på ännu
lägre nivå; så t. ex. i Börstils socken (nära östhammar)
grafvar på ungefär 4 m:s höjd, hvilkas mot hafvet öppna
läge vittnar om en strandförskjutning af på sin höjd 2—3
m. alltsedan deras uppförande för omkr. 1,000 år sedan. Ja,
i Sorunda socken har man t. o. m. funnit grafhögar på en
höjd af blott 2 m. öfver hafvet. Samtliga dessa vittnesbörd
häntyda således på, att redan under den yngre järnåldern
eller den tidigare medeltiden såväl Mälaren som Saltsjön
skulle hafva erhållit i hufvudsak samma kustkonturer som de
ännu äga, d. v. s. att den postglaciala landhöjningen redan
då skulle hafva nått sin fullbordan. Den ganska betydande
landhöjning, som man i våra dagar konstaterat i
Stockholmstrakten skulle således ej vara en direkt fortsättning af den
postglaciala utan en själfständig sådan af yngre ursprung.
När Mälaren förvandlades från en hafsvik med salt vatten
till en insjö, kan icke med någon större noggrannhet bestämr
mas, så mycket mindre som denna öfvergång skett så
småningom under långa tidrymder, ja, egentligen icke ännu kan
sägas vara helt genomförd, då ju Mälaren som bekant
fortfarande står i periodisk gemenskap med hafvet i och genom
den stundom inträffande uppströmmen. Emellertid synes,
såsom ofvan är sagdt, Mälaren redan vid slutet af den yngre
järnåldern, om icke förr, hafva förvärfvat sig i hufvudsak
samma karaktär, som den ännu äger. Dess utlopp voro
desamma då som nu, undantagandes att strömmarna voro
betydligt bredare. Likväl synes Mälarens yta under
medeltiden icke hafva legat högre i förhållande till Saltsjöns än
hvad nu är fallet, hvarför också strömmarna voro till en viss
grad segelbara, sä att de åtminstone vissa tider icke utgjort
något hinder för samfärdseln. Härom vittna icke blott
berättelserna om vikingaflottors upprepade härjningståg in i
Mälaren, utan äfven själfva de rika handelsstäderna, som kran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
