Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
GRETA BERG.
der i fjärran. Vår middag fingo vi invänta i den allra
fagraste björkhage, där gräset var fullt af blommor och luften
af fågelsång. Nere vid stranden vadade några sömniga kor
med en pinglande bjällra. Middagen serverades i en
syren-berså öfverskuggad af en lönn.
Solen brände ännu hett, då vi anträdde färden uppför
fjället. Det var 6 km. till toppen och för långt skulle det
bli, om jag beskrefve allt härligt vi sågo på den sträckan.
I skuggan af höga barr- och löfträd porlade bäckar, kantade
af mjuk mossa och ormbunkar. Fåglarna sjöngo och skogen
genljöd af kornas skällor. Allt brantare blef stigningen. Till
sist voro vi på högplatån, hvarifrån den härligaste utsikt
väntade oss — i söder hela Fryksdalen, i väster och nordväst
de norska gränsfjällen, ljusblå i solljuset, och i norr och öster
’de eviga skogarnas’ allvarliga prakt, endast här och hvar
afbruten af en ljusare odlad teg. Det var svårt att nödgas
återvända till bygden, men redan vid 9-tiden voro vi
tillbaka vid gästgifvargården och beställde skjuts till Asped
(12 km. norrut). Det blef rätt sent, innan vi hunno fram.
Efter att först i en stuga ha fatt ett afvisande svar på vår
förfrågan om nattkvarter, försökte vi vår lycka vid
skjutsstationen. Allt var tyst. Vår körsven knackade och bultade
på köksdörr och port, men utan någon framgång. Tydligen
voro alla borta på midsommardans, utom en gammal gumma,
som antingen var döf eller rädd och icke gaf tecken till lif.
Hvad skulle vi göra? Jo, försöka prästgården. Klockan hade
blifvit nära 12, men vi åkte ändå dit och knackade
beskedligt på köksdörren, som öppnades af en gammal jungfru.
Hon frågade något strängt hvilka vi voro och upplyste oss,
att gästrummen stodo i ordning och väntade på släktingar
till prästfrun — alltså inte på oss. Och i ladan var det
slut på både hö och halm, så inte ens där kunde vi fa
ligga! Emellertid fingo vi anvisning på en annan gård i
byn och dit vandrade vi. Också här voro knackningarna
för-gäfves; tydligen voro invånarna skrämda. Trots nattkylan och
daggen beslöto vi öfvernatta i skogen, klefvo öfver en
gärdsgård och började vår rekognoscering. Men skogen var risig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
