Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och gles, paddor hoppade på stigen, mossan var våt af dagg
och luften kall. Efter en stunds sökande beslöto vi göra ännu
ett försök i samma stuga — nu kom mannen ut, tydligen
beredd att försvara hus och hem och något häpen öfver att
finna bara tre unga flickor, som bådo om husrum öfver natten.
Med större vänlighet än vi förtjänade mottogos vi nu, och
snart voro förberedelserna i full gång. Under tiden väntade
vi utanför, klockan var öfver i, det ljusnade till dag, orren
spelade i skogen och småfåglarna började vakna. Kort därpå
lågo vi i våra sängar, trots all naturens härlighet glada att
vara under tak.
Nästa morgon, det var midsommardagen, brände solen
redan hett, då vi började vår vandring. Efter ett par
timmar togo vi en afstickare ned till Mangsälfven. Vi voro
långt inne i skogen, men skugga sågo vi bara på andra
stranden. Vi försökte förgäfves vada öfver älfven — den var för
djup och strid. Emellertid funno vi ett stycke högre upp
på vår sida en ljuflig, mossig plats öfverskuggad af höga
granar. Här slogo vi läger för några timmar, kokade soppa
af medförda torkade äpplen och afato vår middag under
granarna. Skulle sedan hvila en stund och läsa Gösta Berling,
men tusentals myggor omöjliggjorde all trefnad. Bröto
därför upp redan vid 5-tiden efter ett uppfriskande bad i älfven
och vandrade vidare genom den ståtligaste furuskog. Vårt
mål var Flatåsen, 16 km. från Asped. Den sista milen
gingo vi på en aflyst landsväg genom den trolskaste
granskog, där väldiga mossbelupna stenar skymtade i skuggan.
Allt var öde, tyst och oberördt af människohand. Ingen
mötte vi på vägen och knappt en människoboning sågo vi
förrän framme i Flatåsen. Den mycket primitiva, men
renliga och hemtrefliga gästgifvargården ligger på en ås med
vidsträckt utsikt öfver den nedanför liggande bygden och
sjön, omgärdade af mörka skogar och blåa höjder. Det var
lätt att märka, att vi hunnit till finnskogarna. Husen voro
ej längre stora och ladugårdslängorna rödmålade och höga,
nej, här voro alla gårdarna små och för det mesta grå. En
gammal rökstuga sades ännu finnas i byn och en gubbe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
