Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VANDRING GENOM VÄRMLANDS FINNSKOGAR.
22 I
och förbi en hel rad vackra småsjöar. Men inte ens solens
strålar kunde skingra den stämning af oändlig ödslighet, som
hvilade öfver allt, vi genomvandrat. Vi längtade att åter
fa se en människa och kände oss därför uppriktigt glada
öfver att ännu en gång befinna oss i en bygd, då vi kl. 5
kommo fram till Bograngen (Södra Finnskoga) och väckte
folket i den rödmålade, midsommarklädda gästgifvargården.
På hela byns mer civiliserade prägel och den lifliga
landsvägstrafiken märks, att den ligger vid den mycket anlitade
samfårdsleden mellan Norge och Alfdalen, som här korsade
den väg, vi följde till de stora skogarna norrut.
När kvällen kom, togo vi åter våra ränslar och vandrade
hela natten genom den ödsligaste trakt, nästan ohyggligt
ödslig i nattens tysta skymning. Skog och alltjämt skog,
risig och liten, och ofta afbruten af svarta myrar. Stundom
helt borthuggen och låtande den ena grå åsen osmyckad resa
sig bakom den andra, ökande det rent af beklämmande
intrycket af enslighet och ödslighet. 26 km. hade vi
tillrygga-lagt, då plötsligt, bortåt 4 på morgonen, vid foten af en brant
backe framlyste den hvita spiran på Norra Finnskoga kapell.
Vi hade kommit till bygden! Till Klarälfvens vackra älfdal.
Husen voro stora och välvårdade, helt olika mot dem nere i
Nyskoga och sågo så svenska ut mot de finska torpen där, om
ock uthusen buro omisskännligt vittne om grannskapet till
Norge. Det låg en ljus och öppen prägel öfver det hela,
dubbelt välgörande efter nattens vandring genom dystra
ödeskogar. — Alla utom fåglarna sofvo i den klara morgonsolen.
Efter att ha synat flera gårdar, stannade vi vid en, som
såg särskildt inbjudande ut, och satte oss i en solig
ljungbacke invid landsvägen att vänta, tills folket skulle vakna.
Ett par minuter senare sofvo vi alla tre vandrarens
sorglösa sömn och vaknade inte, förrän folket började röra sig
uppe i gården — och därefter dröjde det inte länge innan
vi kommo i riktiga sängar, tack vare den vänlighet vi här,
som öfverallt annorstädes, fingo röna.
Det blef eftermiddag, innan vi åter voro på marsch, men
så hade vi också bara en dryg mil till Tallåsens nyblifna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
