Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VANDRING GENOM VÄRMLANDS FINNSKOGAR.
229
Där nere var det en underbar natur. På båda sidor reste
sig kala, storslagna fjäll, aftecknande sig mot himlen med
väldiga
afrunda-de linjer. Här
och hvar lyste
ännu en
hvitsnöfläck på
nordsluttningarna.
Men på
dalbottnen var friskt
och grönt och
en frodig
växtlighet. Det var
heller inte
underligt, ty vatten
fanns i öfverflöd;
inte nog med
många bäckar
men öfversjälfva
ängarnas gröna
gräs strömmade
vatten, och som
på långa
sträckor ingen stig
fanns, fingo vi
helt lugnt vada i vatten öfver fotlederna. Det blefvo vi
snart så vana vid, att när vi litet längre fram måste gå
öfver själfva ån, togo vi inte ens af oss skor och strumpor.
På hela vägen fanns inte en mänsklig boning, däremot en
hel del små grå hölador, som togo sig mycket pittoreska
ut, där de lågo vid brädden af klara bäckar, omgifna af
frodiga träd och buskar.
Det blef som vanligt rätt sent, innan vi hunno fram till
den efterlängtade sätervallen, en oas i vildmarken, bestående
af en samling låga, grå stugor på en öppen gräsbeväxt plats,
på alla sidor omgifven af mörka barrskogar, och bortom dessa
långsträckta höjder. Det var vackert, men ödsligt, och man
TANDÅDALENS SÄTER. Fot. af Greta Berjf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
