Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finna vi flera »vägmärken» och äro snart uppe på hvad vi
förmoda vara gränslinjen. Vi säga farväl till våra svenska
fjäll. Vår första bekantskap med de norska fjällen sker i
dimma, som nu är nästan intensivare än förut; det gäller att
noga hålla tillsammans, så att ingen af sällskapet blir skild
från de öfriga. Osäkert går det framåt, men fjällens typ
an-gifver tydligt, att vi befinna oss på norska sidan.
Fjällväggarna äro brantare, snöfälten äro ej så stora Ett par
mycket små fjällsjöar bekräfta för Stenman, att vi äro på rätt
stråt. Ytterligare en timme förgår på detta sätt; vi sträfva
upp och ned för branterna. Vi nästan trefva oss fram för
att finna Låmejaur, och ändtligen! Är det en synvilla eller
hvad? Strax till vänster i dimman tycka vi oss skönja en
sjö och äro om ett par minuter vid stranden af Låmejaur.
Frågan är nu, om vi äro vid dess östra ellar västra ända.
Islossningen pågår som bäst, och stora isflak simma öfver sjöns
yta. Ett par af oss gifva sig ut att rekognosceta längs
stranden; de öfriga samla bränsle och göra upp eld.
Klockan är ett på natten, hvarför vi söka att fa litet mat
och hvila. Litet torrt hö i skodonen behöfves också;
förrådet däraf är ej stort, men vi dela upp det så godt som
möjligt. Huru härligt smakar ej nu en kopp svart kaffe i
förening med torrt renkött vid Låmejaurs strand! Ej ens en
ganska häftig regnskur förmår nedslå vårt briljanta humör.
Hafva vi hittat Låmejaur, skola vi nog hitta Furulund. Det
är nog ej rådligt att dröja länge, ty våta såsom vi äro, börjar
det snart kännas kallt.
Först snedt upp mot fjällbranterna, den ena kammen efter
den andra, ty våra spejare hafva förkunnat, att längre bort
längs stranden äro stupen så branta, att vi ej kunna taga
oss fram.
Hvilket härligt fjällpanorama skulle här ej vara, om ej
dimman förstörde utsikten. Från de högsta kammarna kommer
den ena fjällbäcken efter den andra, kastande sig med många
vackra fall nedför branterna, innan de nå Låmejaur.
Här träffas vi af en öfverraskning. Vi se folk strax bakom
oss! De första vi sett på hela vägen från Njunjes, långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
