Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dag. Domkyrkans tinne brann blek emot dagsbron och
gryningen sträckte sitt rosenfinger befriande mot de tre
spetsiga gaflarna af Sankt Görans ruin.
m
Ännu var det alltför tidigt att gå och se på rum.
Stadsbudet på kajen gäspade omåttligt och försäkrade att det
nu, sedan alla badgäster rest, inte stod några rum att få.
Ty visbyborna flytta öfver vintern in från vindar,
vedbodar och lusthus, där de inhysa sig under badmånaderna.
Och det de inte själfva uppta, är nu fullt af alla sorters
skolungdom. Men hotellet stod till buds ... Jag bad honom
komma igen och hämta sakerna lite senare på da’n, när jag
talat vid kamrern.
På Strandpromenaden gick det bara ett par flockar frusna
unga flickor, som vandrade hemåt med raska steg,
lärarinnor, kontorsfröknar. Och bakom en buske vid en krök af
vägen dök upp en ottekry biskop. Luften var pärlande
frisk och på vattenpussarna och i hjulspårens kanaler
kra-sade den första isen under flickornas steg. Mina stadströtta
ögon lade sig till hvila vid den långa rena himlaranden.
Här var ingenting att passa på och ta sig till vara för,
ingen klämtning med klockor, inga tutande horn, inga
lifs-faror och andra förargelser. Ute på vattnet låg en kull
tordmular och rådgjorde om, hvad de skulle ha till frukost.
Det fanns ännu en hel del blommor och mycket grönt i
botaniska trädgården. En man gick och böjde till jorden
stamrosorna och täckte dem med halmmattor. Långt borta,
troligen i Sankt Hansgatan, hördes tydligen att det var
någon som körde med häst och vagn.
Småningom drog jag mig nedåt hamnen igen och tog
Strandgatan. Där, utanför borgmästarens gård, kom ödet
emot mig i skepnad af en fornforskare och samlare af
folklore, gamla seder, glosor, historier, perpendiklar och allt
möjligt mera, som kunde räknas till den vetenskap han
gjort till sitt kall. Han häpnade betydligt, som inför en
vandrande runsten, när han fick se en fastlänning, som be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
