Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fann fastet högre spändt och mer på stjärnor rikt;
Fann allt så enkelt stort, så djärft, så jättelikt;
Och hörde stormen själf mer stark kring rymden dåna:
I stilla majestät satt ensam här naturen,
Ostörd, som då hon först från himlen sänkte sig;
Och undan fåfängt stoj i hennes sköte buren,
Här, såsom hon, så ren, så fri jag kände mig.»
Den vanliga uppfattningen af det storslagnas och ödsligas
fjälldikt är väl detta ändå icke. — Obetydligt är A. A.
Graf-ströms hexameterpoem »Åreskutan». En stor och frisk
stämning bär däremot Sturzen-Beckers »Sulitelma», som är vår
första egentliga fjällsång. Jag måste anföra ett par strofer
som motsats mot de förra:
Fjällar och brådjup — snö som allt betäcker —
eviga isar, hvart mitt öga vänds —
grå horisonter, dit knappast tanken räcker —
ödsliga, vilda rymder utan gräns.
Tystnad och död — en stenförvandlad drapa,
en sedan forntid frusen Eddadikt.
Tankar, sublima, som blott naturn kan skapa;
höga, men stumma som en skrinlagd bikt.
Inga bevingade skarors sånger prisa
morgonen, då han vaknar rosig och skön.
Knappast en sparf, som kvittrar sin tiggarvisa,
medan han hackar i mossan mellan snön.
Inga skogar, som högt sina kronor lyfta,
hviska i vinden sin svärmiska romans.
Ensam en fjällbjörk hänglar vid en klyfta,
ängslig, förknuten, skygg för dagens glans.
Ej, hur du lyssnar, skärpande hörselns styrka,
hör du en hammares slag, en yxas fall,
icke en klockton från någon fjärran kyrka,
icke en vandrande renhjords bjällreskall.
Endast tystnad och död! Det är som jag vore
utanför världen ställd, ur lifvet ryckt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
