Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom allthetsbetoningen. Med en af de svenska
nyromantikerna, Palmblad, göra vi den första resan till höga norden
(novellerna »Resorna» och »Åreskutan» i Poetisk kalender
för 1813 och 1818). En utsikt från en holme i Storsjön
(Jämtland) skildras så: »På ett afstånd af flera mil framför
dem reste sig ofantliga fjällar, hvilkas spetsar gömde sig i
molnen. Ögat svindlade vid deras åsyn, men i detsamma
upprann solen, och långt bakom dessa ryggar, hvilkas höjd
syntes omätlig, höjde sig, förgylldt af det röda skimret,
huf-vudet af Åreskutan.» Men den ort, där den hemlighetsfulle
Callowai har sitt bérgslott, är ödslig och hemsk som bostad;
endast den människoskygge, själslidande väljer den. Från
Åreskutan visade sig följande tafla: »I en half krets omkring
mig lågo dessa fjällar, som i vidd och höjd tycktes täfla med
det jätteberg, hvarpå jag befann mig, med sina än svarta, än
af evig snö skinande toppar; endast åt sydost öppnade sig ett
leende landskap, genomskuret af otaliga vattendrag, åar och
älfvar som, nedforsande utför den nära fjällryggen, än
frad-gande kasta sig mot berghällarna, än sakta framrinna mellan
gröna bräddar, än majestätiskt vidga sig till sjöar.» —
Palmblad var ju geograf och stoffet till denna skildring är
häm-tadt från resebeskrifningar, ty själf hade han icke varit
synnerligen mycket norr om sitt kära Uppsala.
Själfva Lappland hade lämnat sceneriet till en dikt före
romantikens dagar, nämligen Franzéns »Emili eller en afton
i Lappland». Men ehuru man hos Franzén, enligt Ljunggrens
försäkran, »återfann och igenkände det realistiska drag,
hvilket, i motsats mot den följande romantiken, kan sägas
utmärka de bästa af de gustavianska skalderna» (Sv. Vitt.
Häf-der II: 379), torde man ha svårt att ta igen Lapplands natur
i verser som dessa:
»Först när jag lände hit, och lyft bland molnen såg
Åt jordens pol, hvars krets för mina fötter låg:
Såg dessa ras af berg, som tanken själf förvåna,
Från världens byggnad kvar, och ämnen till en ny;
Såg kring mitt hufvud sträckt blott en omätlig sky;
Såg för mig, efter mig, de hvita landskap blåna;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
