- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1908 /
281

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur drifvan vår skorsten röker,
man finner oss knappt om man söker:
den hvita vintern behärskar
vårt ödes ödemarksland.

Befolkningen här uppe är banvakter och lappar. Från
Luossavara kunde man se en rök från ett enstaka nybygge, här
är landet bara fjäll och myr och myr och fjäll — och en
slingrande, smal linje af skenor, vid hvilken på gifna afstånd
en stuga eller en klunga af stugor kletats fast. Vid
malmbanan hänger allt mänskligt som ej är lapskt. Vik af åt höger
eller vänster från banvallen — inte ett mänskligt boningshus,
ödemarksland alltsammans. Det är oändligt långt ned till
Kiruna, »köpstaden», där läkaren bor; närmaste kyrka är
Jukkasjärvi strax norr om Kiruna. Så snart man inte längre
stannar vid utsikten och stämningen för stunden, tvingas man
att tänka sig dessa nejder som vistelseort, d. v. s.
vinterlandskap. Riktigt glömmer man aldrig att året här egentligen
bara är mörker, snö och köld. Hvad är här mänskligt
umgänge och samlif? Den ensamma banvaktsstugan kan
knappast låta sitt rop ljuda öfver snövidden till den nästa. Med
många timmars mellanrum rassla malmtågen förbi med sina
båtkorgsaktiga vagnar; en gång om dygnet far ett persontåg
nedåt söder. Efter 4 dygn kan man vara i Stockholm.. .
det är allt. Intet hus kan utestänga sträng kyla. Man far
sitta inne med höstoppade pjäxor på sig. Den stjämenatt,
som här uppe är starkare i glans än nedåt landet, måste vara
strålande grann, men ändå sade mig en af dem som sett den
några vintrar i sträck: »Den trycker, det är ibland som om
stjärnorna hängde ner så långt att de dunkade en i skallen.»
Den som läst Kiplings »Fyrvak t aren på Wurleefyren» kan
göra en parallell. — En dylik vinterort kan knäcka folk, där
den inte nöjer sig med att sätta ned arbetsförmågan, men
så-vidt jag vet är det endast inom prästeståndet, som
tjänstgöring uppe i högsta norden räknas dubbelt upp mot all annan.
Järn vägsbyggandet här påstås ha kräft flera dugliga
arbetares lif och än fleras kraft och håg; när man ser deras
kvarstående hyddor: litet torf, litet korrugerad järnplåt, ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:56:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1908/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free