Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bleckrör som skorsten till den enkla härden och de rostande
konservburkarna i gräset rundt ikring, kan man tänka sig
hurudant det var att bo här . . . Det enda, som
företagsamheten här prydt upp landskapet med, är delvis kvar från denna
tid: de stora skyltarna om Pellerins margarin, som förfölja
en ända från Boden och så långt man kommer mot norr.
Lapparna såg jag knappast till. Den ende, som förekom
något oftare bland umgänget, var föraren Olle, en fjällapp af
talmalapparnas stam. Såg man honom bakifrån, fann man
genast att han ej var laestadian: han bar två stora
silfverknap-par i det breda läderbältet. I dem hade han sin rikedom —
tänk så bekvämt! Vargar och järnvägsolyckor hade härjat
hans hjordar, nu tjänade han till nya med förarskap vid
turisthärbärget. Han var ytterst pålitlig, stillsam och ihärdig;
hjulade fram med stor hast, som våra gatsteg inte riktigt
hunno med, och hittade öfverallt. Då hade jag riktigt svårt
att fullt lefvande erinra mig hvad jag hört om vildmarkslif
och ödebygdsseder. Men en afton när en annan af förarna
kom till Abisko, en med vildt och hemskt yttre, då rann mig
i sinnet den hemska historia, som Ernst Didring berättade
under titeln »Vilse» i Ord och Bild för 1897, och än en gång
förnam jag denna landsdels främlingskap, dess olikhet mot
allt hvad vi annars kalla vårt Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
