Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Johola af Erik Stårck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På andra sidan vattnet reser sig den smarta kyrkspiran och
där bortom ett otal af höjder, målade i halfva spektrets
färger. Men öfver dem alla lyfter Ränneberget sin kupol, ljus
och blå som en flöjtton — ouppnåeligt fjärran tycks den och
dock så lockande.
Och människorna, som bygga och bo här uppe, ha de sinne
för den strålande värld, som omger dem? Ja, säkert, fast på
sitt sätt. Jag kan icke underlåta att berätta hvad en af
landets barn med otvetydig entusiasm sade om utsikten från
sitt hem: »Det är så vackert, så vackert, så det är som ett
vikort.»
Vid gården Röna sade vi farväl åt våra vänner
tegelkö-rarna och togo oss en rastestund vid vägkanten, medan
Vilhelm gick upp med hälsningar från sitt hem. Men
vägkanten fingo vi snart byta ut mot verandan på Röna, och där
bjödos vi på allahanda förfriskningar och dessutom en
makalös utsikt. Någon har sagt att intet ställe i Värmland har
att uppvisa ett vackrare läge. I saknad af tillräcklig
sakkunskap för att bestyrka eller jäfva detta omdöme kan jag dock
försäkra, att om det ligger någon smula öfverdrift däri, så
förefaller den mycket ursäktlig i en stund sådan som den vi
tillbragte på Rönas veranda på kvällen den 17 juni 1908.
Nu fingo vi med sakkunnigt biträde af vår gästfrie värd
debattera våra vandringsplaner för de närmaste dagarna. Vi
hade under dagens lopp så godt som beslutat oss för att från
Östmark gå till Lekvattnet och därifrån inåt Norge. Men
nu afråddes vi från att fullfölja denna plan. Lekvattnet hade
nog mycket att bjuda på, men en tur till Norge på de
vägar vi valt blefve föga lönande — enformig natur, vanskliga
kvarterförhållanden. Nej, hade vi tid att offra ett par dagar
på en särskild tur till Lekvattnet och tillbaka vore det nog
bra, men framför allt borde vi från Östmark draga norrut,
upp genom Rögdälfvens dalgång och sedan i skogarna där
nordpå. Där fanns finnpörten och finnar, där kunde vi från
Ränneberget och Mullhögaklint få skåda de yppersta
vildmarkstaflor, den storslaget sköna naturen i dessa landsändar
hade att uppvisa, och där skulle vi till sist, långt upp i sko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
