Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Johola af Erik Stårck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och innan handelsmannen hunnit närmare utveckla sina
påståenden, hade hon aftvungit mig ett förhastadt löfte att lämna
Johola på samma gång som hon och följa henne öfver skogarna
till Hvitsand, om också de andra toge ut sina »fjorton dar».
»Men hur tänker ni komma öfver älfven?»
» Öfver Hållandsbron», svarade vi, förundrade öfver att han
kunde fråga om en så solklar sak.
»Den har fluti’ bort.»
En obeskrifligt hemsk tystnad inträdde. Nu stodo vi där
vackert. Karlarna nickade bekräftande. De visste om det
allesammans, men ingen hade ännu hört att man hunnit få
bron trafikabel. Que faire? — Vända om? — Kunde aldrig
falla oss in! Nu var det ju en hederssak att komma öfver
älfven på ett eller annat sätt, efter allt att döma ett annat.
Vårt valspråk »Här hvila inga ledsamheter» skållade unisont, då
vi tågade ut från boden mot nya öden. Men bron diskuterade
vi både länge och väl. Till sist funno vi det rentaf roligt
att den »flutit bort». Det var ju bara svenska öden och
äfventyr, och lite äfventyrlig måste ju en fotvandring vara. För
resten kunde det mycket väl hända att bron hunnit
iståndsättas. Hvarom icke, skulle vi väl kunna hitta på något
vadställe. Och då vi hade sagt allt som kunde sägas om bron,
togo vi upp Johola igen. Hvad kunde det väl vara för ett
underbart ställe, som nu återigen utmålats för oss i de mest
lockande färger? I förrgår skulle ingen af oss ha kunnat säga
om Johola låg i Finland eller Bortre Indien. I dag var det vår stora
trumf, som ett blidt öde bjudit oss, en gyllene förhoppning, vår
skatt och vår fägnad, vårt fågel Fenix land, hvarom vi sjöngo i
en gånglåt: »det sagoland som skiner af smaragder och rubiner».
Under den närmast följande halfmilen gick vår väg utmed
foten af Ränneberget. Hade vi varit ute några dagar senare,
kunde vi ha fått vara med om en af de berömda
midsommarvakorna där uppe, äfven om vi icke fått se midnattssolen,
som en envis folktradition vill räkna med bland de
härligheter det stolta berget har att bjuda på.1 Fernow om-
1 En god bild af Ränneberget lämnar försättsplansch n:r 9 i S. T. F:s
Ars-skrift 1900.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
