Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några junidagar i Stora Skedvi af Vilhelmina Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade vi en del myrartade platser samt en mycket liten, rund
sjö utan aflopp, Blåfillasjön. Denna var förr betydligt större,
men för omkring fem år sedan försvann plötsligt en dag mera
än halfva sjön, och i ena ändan af dess forna botten
kvarstod ett rundt hål, som om det borrats ned genom marken.
Detta har sedan igenfyllts med flera hundra lass grus. Innan
sjön sjönk, var den rik på rudor, och det metades flitigt där,
men det kunde också hända att man som fångst i stället
fick en art vattenödlor, som vid uppdragandet sprungo upp
i träden (!), så att en och annan trodde själfva den onde
kommit på kroken. — Det sades mig, att längs åsen fanns för
endast en mansålder sedan »skål på skål» sådana sjöar utan
aflopp. En del finnas väl kvar, men de flesta ha öfvergått
till ofvan omnämnda myrmarker. Något ofvanför Blålilla
ligger Domarmyren, som för omkring 25 år sedan var mera
lik en sjö. Sägnen, att en domare skulle ha drunknat där
samt att hans lik flutit upp i sjön Hofran vid Hedemora,
tyder på en föreställning om att för »skålarna» skulle finnas
något underjordiskt aflopp.
Hela Bobygden ligger nu öppen för oss, och solen är nog
nådig att af sin nedgående glans gjuta ett guldskimmer öfver
den anslående taflan. Från hundrade hem stiger röken mot
skyn. Just som vi komma ut på slätten, springa några
rapphöns upp bredvid vägen; vid bron öfver Ytterbybäcken
simmar en and med sina ungar, öfverallt är lif och blommor och
doft, och midsommarens obeskrifliga ljuflighet omhvärfver
oss.–––––––––––-
»Dagen efter» påstås ej alltid vara så behaglig, men för
oss blef den så. Dess beramade utflykt var efterlängtad af
oss alla, ty den gällde Pungmakarbo, Karlfeldts Pungmakarbo,
»mina bragders vagga». Vägen dit gick öfver Bispberget,
ty stället ligger alldeles vid foten af detta på södra sidan
inom Säters socken och nära Kullsvedens station.
Pungmakarbo är icke en gård, utan en by, vänligt inbäddad bland
lummiga träd. Att där funnos åsar, sågo vi nog — en bit
gick vägen smal och djup mellan tvenne dylika, där det just
skulle ha varit tragikomiskt att se två åkdon mötas — och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
