Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några exempel på omedveten lapsk humor af Anders Jämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle lappen taga in i en annan gård, och som det var sent
på kvällen och vi båda kände oss trötta, affärdade han mig
för tillfället med följande, efter bokstafven rentaf drakoniska
uttalande: »Adjö nu, och tack för i tag, i morgon skall jag
komma och ge tig afsked.» Han menade förstås besked eller
uppgörelse, ehuru likvisst hvarken det ena eller andra ännu
kommit i fråga.
Dylika misshugg inträffa gifvetvis mera vanligt vid
öfverraskning eller stor förlägenhet. Gumman till en fattiglapp,
som med familj for omkring och tiggde, kom en afton in till
en bondgård och skulle be om litet hö för hästen.
Oförmodadt stötande ihop med en karl vid ingången, sporde hon
därför först: »Äre ponn hell’ äre tränjen själf?»
En lappman, som just kom från en äfventyrlig roddfärd,
skildrade denna på följande kuriösa sätt: »Tet stormade så
sjön vardt alldeles plöräu (blodröd) å je gått slappe åran å
tra opp båten midtpå sjöa.»
Förväxlingen gällde nu ordet kokande, som i brådskan
återgafs med »plöräu». Och att »tra opp» båten midtpå sjön
var ju ingen konst, då mannen rodde längsefter stranden.
Långt inne i Offerdalsfjällen plägade en lappman
sommartiden uppehålla sig med att valla eller beta hästar åt folk ute
i bygden. Han hade då viss ersättning för hvarje djur, och
som han mestadels hade en stor hjord, tjänade han på detta
sätt en rätt vacker summa till hösten. Bland andra, som
en sommar hade anförtrott sin häst åt denne lapps vård,
var äfven en viss herre vid namn Alfred Söderberg. Han
hade på våren sändt sin dräng dit med hästen, men när
hösten kom, for han själf dit för att hämta den, särskildt
som uppgörelse för vården då äfven skulle ske. Men
kommen till lappens kåta och på tal härom, kunde inte denne
erinra sig, att han hade mottagit någon häst, tillhörande en
person med detta namn.
»Men kan du inte påminna dig, att du har en brun häst
med en liten hvit stjärna i pannan?» sporde hr S. förvånad.
»Tjoo då», svarade lappen, »jag har föll många sådana, men
ingen som herrn rår om inte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
