Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några exempel på omedveten lapsk humor af Anders Jämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På ett bröllop tog en lapp för sig af första rätten, så att
han blef mätt, men när det sedan kom tre a fyra rätter till,
tog han för sig äfven af dem, såsom han såg andra göra,
med den påföljd att han snart började kröka sig af och an
och kvida. Tillfrågad om han var illamående, jakade han
men förklarade på samma gång muntert, att »tet är ingen
sjukdom, som är så pra som tå man äter litet för mycket, ty
man plir snart pätter och pätter».
Till sist några hvad man kunde kalla om religiös
fördomsfrihet vittnande anekdoter, d. v. s. enligt uttryckssättet, ty
lapparna äro annars rätt ortodoxa. Vidt bekant är ju
berättelsen om lappen, som fallit i en ström och höll på att drunkna,
hvarför han ropade till Gud om hjälp, lofvande bot och
bättring, då han fick tag i en nedhängande trädgren och därvid
utropade: »Nej tack, nu kan jag reda mig själf!» Han var då
till hälften uppe på land, men så brast grenen och lappen ramlade
ned igen. Då vågade han icke anropa Gud om hjälp utan
vände sig i stället till den andre mannen, som bland
jämtallmogen äfven kallas gammal-Erik. »Käre, hjälp mig tu nu
tå, gammal-Erik, så skall tu kanske få min själ», bad han.
Väl och vackert uppe på det torra kom ock den gamle och
ville ta honom. »Nej nej», protesterade lappen, »jag sade
kanske jag.»
»Krångla nu inte», envisades den förre och började hugga
tag i mannen. »Ha ha», skrattade den senare, »att tu som
är så gammal inte kan förstå tig på narri!» Och så måste
den onde vika.
En ung man, som inför ett helt bröllopsfölje just stod i
begrepp att låta viga sig vid sitt hjärtas utkorade,
tillfrågades af prästen om det var någon särskild sång han ville skulle
sjungas vid tillfället, hvilket den förre gladt bejakade och
föreslog därvid en som börjar:
»Jak kommer från en prusan haf till tig på rätta klädjestranden etc.»
Uppenbarligen var lappen okunnig om att detta poetiska
uttryck, som han fann så tillämpligt på sin lycka, hörde hemma
i en begrafningspsalm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
