Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den första vinterbestigningen af Kebnekaise af H. N. Pallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA VINTERBESTIGNINGEN AF KEBNEKAISE. 329
flammande brasa gjorde stugan till ett himmelrike, och sedan
jag torkat mina kläder, ätit och druckit, försvann jag bland
lumpen i en dragsoffa, där jag vaknade följande morgon med
andedräkten bolmande som hvita moln ur mun och näsa.
I den disiga morgonluften lyste Kebnekaise som en blå strimma
vid synranden, och när vi åkte ut i solskenet på den första sjön,
erfor jag en liflig känsla af fjällens trollmakt. Den förfärliga
ryggsäcken påminde mig dock om min dödlighet, men jag
kom snart i en jämn lunk bakom lappen, som med oförtruten
ihärdighet gled fram öfver sjöarnas hårdblåsta snövågor.
Sålunda fortgick det hela dagen uppför dalgången, som
från ett flackt fjällandskap af jämtländsk typ så småningom
trängde sig samman och upptornade sina fjäll allt högre.
De fem sjöarna aflöste hvarandra mellan korta sträckor af
frusna strömdrag och med nybyggen sparsamt utströdda vid
stränderna. Dit styrde lappen oföränderligt sina skidor för
att få några koppar af sitt älskade kaffe. Dessa nybyggen,
fyllda med en ful befolkning af till synes asiatisk ras, voro
ganska intressanta, men det var först i Pirttivuopio, där jag
på aftonen tog in i ryssen Bogdanovs lilla, låga stuga, som
jag gjorde närmare bekantskap med deras egendomliga lif.
Här logerade två familjer i lika många rum, och hvarje
familj bestod af sex personer, inberäknadt småbarn, och
några präktiga, lurfviga lapphundar. Hos dessa människor
hvilade jag öfver natten på en binge starrhö och några
renskinn midt ibland okända män, kvinnor och barn.
I gryningen spändes en gammal hästkrake för, och i släde
bar det af mot väster, förbi Vistesadalens ofantliga gap,
öfver frusna kärrmarker, upp mot den femte sjön, vid hvars
öfre ända en gammal vinterkåta, numera tillhörig Sv.
Turistföreningen, gaf oss eld och skydd för kaffekokning. Hästen,
som långa sträckor plumsat till buken i den lösa snön eller
välbroddad trafvat fram öfver Ladtjojaures glanskis, stod
rykande vid ingången och mumsade starr, medan vi drucko
vårt kaffe från faten och sögo våra sockerbitar.
Jag och lappens pojke fortsatte sedan ensamma upp mot
fjällen, som började blifva närgångna i den trånga dalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
