Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYL-VI SA.
Sylhyddan och dess vänner tillägnad af en bland dem.
När från hvardagens kvalm oeh dess flärd
Man vill hän till en soligare värld,
Hvart går färden med jubel och sång
Från den värld, som oss blef alltför trång?
Jo, just till dig, du stolta fjäll.
Vår längtan då sig svingar,
Och glad jag nu ett fyrfaldt hell
Till bergakungen bringar.
Hvem är väl, som åt kinden ger färg
Och som gjuter i våra sinnen märg?
Hvem ger tanken ånyo dess flykt?
Jo, jag tänker, vi svara helt tryggt:
Att det är du, vårt höga fjäll,
Som stolt din hjässa höjer,
Och på hvars krön i sommarns kväll
Så gärna solen dröjer
Hvem är väl som åt själen ger ro
Och till ljusare rymder slår bro?
Hvem ger åter den kraft, som förrann
Och ny låga åt eld, som mattad brann?
Jo, det är du, vårt sköna fjäll
Med sus af svala vindar,
Med bäckars sorl, med stenig häll,
Som huldt ranunkeln lindar.
Hvar, till sist, tonar sången så gladt?
Klang väl friskare nånsin vårt skratt
Uti dal, uppå höjd än just här,
Fast »emot» det så väldligen bär?
Nej, ingenstans, så menar jag,
Så mena nog vi alla;
Ty stämningen i hvardagslag
På Sylen jämt är — »gala».
Au g. 1897. Fjällmannen n-.o 11.
P. S. Att skrifva en visa om Sylarna är redan det en ganska
betänklig sak. Kn ståtlig dikt a la Tegnérs solsång är det minsta man i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
