Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På ömse sidor landamäret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
SELMA LAGERLOF.
Det sades, att bönderna i Bredane först skulle ha varit
glada öfver att de hade lyckats göra sig af med skogen.
De kunde nu lägga ut sina åkrar allt vidare, och de fingo
ha boskapen gående på öppna vidder, där den lätt kunde
vaktas. Det var en och annan, som klagade öfver att det
aldrig var lugnväder, sedan träden inte längre togo emot
blåsten, och andra jämrade sig öfver att de måste fara ända
till Småland för att hämta ved. Men det fanns ingen, som
var missnöjd på allvar. Ingen trodde, att det kunde ligga
en fara i detta, att skogen var borta.
Men byn Bredane låg, som sagdt, alldeles vid hafvet,
och de stora åkrarna sträckte sig ända ner till vattnet. Och
nu sägs det, att några år efter att skogen var borthuggen,
hände det en höst, att stormen ref upp ett par vissnade
grästufvor nere i strandbrädden. Under grästufvorna låg
fin, lätt sjösand. Den bestod nästan inte af annat än skal
af musslor och snäckor, som hade blifvit malda till finaste
mjöl på hafvets stora kvarn, och den lyftes upp med
vinden och började yra omkring. Sedan var det, som om
vinden inte kunde lämna stranden i ro. Grästufvorna voro
borttorkade, sedan skogen inte mer höll kvar fuktigheten:,
och de rycktes bort af vinden, den ena efter den andra.
På så sätt kom allt mer och mer sand upp i dagsljuset
och följde med stormen. Den for upp i luften, dansade
omkring en stund och föll ner igen i hårda, hvita drifvor,
ungefär som yrsnö.
Då bönderna i Bredane sågo den där leken första
gången, tänkte de intet ondt om den. Men nästa vår märkte
de, att åkrarna, som lågo närmast hafvet, voro nersandade.
Det var bara ett tunt sandlager, och det tycktes inte
vara till stort men för växtligheten. Men hela den
sommaren blef ofantligt torr och blåsig. Säden kunde inte
växa, den vissnade bort, krympte ihop till ingenting.
Under den låg matjorden torr som fnöske, och hvarje dag ref
vinden upp hela skyar af den och förde bort dem. Men
under det tunna jordlagret återigen låg den lätta
sjösanden, finmalen som mjöl och redo att dansa om med vin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
