Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På ömse sidor landamäret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN- HISTORIA FRÄN HALLAND.
103
nom på ett bröllop sommaren förut och hade genast statt
honom utan att fråga sonen till råds. Drängen hette Jan.
Han var lång och smärt, hade hår, som var starkt rödt,
blek hy och svarta ögon. Modern tog synnerligen väl
emot honom. När han kom in, var stort flyttkalas
fram-dukadt: grynkaka, färskt bröd, nykärnadt smör, ost, korf
och brännvin. Det låg duk på bordet som på en
helgdagskväll. Drängen åt ohyggligt mycket, och Sigurd fann
det underligt, att han ville visa, att han kom svulten till
gårds. Både under måltiden och efteråt sprakade han
oupphörligt, munnen stod inte ett ögonblick igen på honom.
Han var mycket skämtsam, och både modern och
tjänstefolket hade så roligt, att de ibland voro som upplösta af
skratt. Sigurd lämnade honom inte med ögonen på hela
kvällen, men han skrattade inte.
Drängen gick ut i stallet ett ögonblick för att sköta om
hästen, och då passade modern på att fråga Sigurd hvad
han tyckte om den nykomme. Sigurd visste, att modern
skulle ha blifvit mycket glad, om han hade svarat, att han
var nöjd med honom, men det kunde han inte förmå sig
till. »Är han inte en tattare?» frågade han i stället. —
»Han!» sade modern. »Hvarför skulle han vara en
tattare? Vet du inte, att alla tattare äro mörklagda? Men
den här har ju rödt hår.» — »Ja, men han har
silfverknappar i västen.» — »Det måtte han väl kunna få ha
utan att vara en tattare,» sade modern och lät harmsen.
Under de följande dagarna gjorde Sigurd jämt sällskap
med den nye drängen, och hvad han än tänkte om hans
ätt, så kunde han inte neka till att han arbetade. Han var
så flink, att han hann med mer på en dag än den förre
drängen på fyra." Han var därtill så villig, att han
företog sig mer arbete, än man väntade af honom. Det var
inte nog med att han högg sönder veden i vedskjulet, han
bar också in den i stugan. Det fanns en lucka på
lagården, som i mångfaldiga år hade hängt snedt på ett
gångjärn, utan att någon hade lagt märke till det, men nu
blef detta tillrättasatt. Han smorde gamla rostiga lås, satte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
