Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På ömse sidor landamäret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
SELMA LAGERLÖF.
gjordar på bryggkaren och stoppade noga igen hålen i
gärdesgårdarna. Och allt arbete gick under skämt och glam.
Det kunde inte nekas, att det hade blifvit en mycket större
trefnad i hemmet, sedan han hade kommit.
Det stod en gammal kaffekittel på en hylla i storstugan
på Bredane, som inte på många år hade kunnat begagnas.
En dag vände sig Sigurd till Jan och frågade om han inte
kunde sätta den i stånd. »Det kan jag nog, om jag bara
får se på den», sade Jan. Husmodern tog då ner den från
hyllan och räckte den till Jan, men med detsamma gjorde
hon ett litet tecken till honom. Jan tog af locket och
tittade ner i kitteln, men satte den genast ifrån sig. »Den
här ska vi passa på att få lagad, när det kommer några
tattare dragande förbi», sade han. »Det är inget fel med
den, bara den blir förtennad.» Sigurd kände en stor
lättnad vid dessa Jans ord. Han visste, att alla tattare kunde
förtenna, och om Jan inte förstod sig på den konsten, så
var han väl ingen tattare. Det var nog så, att gossen inte
hade kunnat undgå att fästa sig vid drängen, och han var
glad, att Jan inte var någon tattare, så att han kunde få
stanna kvar på gården.
Men om ett par dagar hade Sigurd återigen blifvit
orolig, ty då tog Jan sig för att spela fiol. Det var
matmodern, som hade talat om hur mycket präktigt fiolspel hon
hade hört i sin ungdom, och då hade Jan hämtat in sin
fiol och börjat spela. Först hade han spelat trögt och
osäkert, som om han inte skulle vara mycket hemma i konsten,
men med ens hade han kastat hufvudet tillbaka, ögonen
hade börjat glänsa, och stråken for med fart och kraft öfver
strängarna. Det visade sig, att han var en mästerspelman.
När han kom rätt i tagen, kunde inte kvinnfolken hålla sig
stilla, utan började dansa. Sigurd däremot satt orörlig och
bara lyssnade. Han hade knappt hört någon god spelman
förut, och han blef så glad åt musiken, att han inte ville
dansa, utan bara hålla sig stilla och suga in tonerna i öronen.
Men medan han satt och lyddes som bäst, hände honom
något besynnerligt. Det var ett svårt minne, som dök upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
