Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På ömse sidor landamäret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
SELMA LAGERLOF.
sade, att vi skulle finna guld!» utbrast han. — »Hvad
är det då, som du har funnit?» frågade Sigurd. — »Jag
skall ingenting säga, förrän jag har blifvit säker på min
sak,» svarade tattaren.
I detsamma kom hustrun och kallade på Jan. »Du får
komma upp och hjälpa mig, Jan,» sade hon. Jan och Sigurd
tittade på samma gång upp öfver brunnskanten och sågo,
att ett par skoj arvagnar af det vanliga slaget hade kört in
på gården. De mörklagda karlarna med ansiktena märkta
af många ärr och skråmor, de fula kvinnorna och de
skrikande, påflugna barnen voro också med. Sigurd blef
ängslig vid synen, och han tyckte, att också Jans ansikte
förmörkades.
»Kan du inte köra bort dem, Jan?» frågade hustrun med
bekymrad röst. — »Det kan jag väl inte,» sade Jan och
skrattade. »Det är ju far och mor och syskona mina, som
äro komna för att se hur jag har det.»
Han hoppade upp ur gropen och gick fram till de
nykomna. Det var ännu en viss tveksamhet öfver hans
hållning, men ju närmare han kom de sina, desto fortare gick
han, och när han stod midt ibland dem, slog han ut med
armarna och ropade högt som en, som har kommit ut ur
ett fängelse. Han blef så yr af glädje, att han företog sig
alla möjliga galenskaper. Han sprang med ett hopp upp
på den ena hästen, stod och balanserade på hästryggen en
sekund och for så ner igen. Han började brottas med den
äldste af bröderna sina, och ögonblicket därefter var han
inne i barnflocken, kastade sig på marken och tumlade om
med alla de vilda ungarna.
Sedan blef det kalas hela dagen. Jan gjorde nästan
ingenting annat än spelade fiol. Det var stort dryckeslag, men
Jan drack inte mycket själf, utan han spelade. På kvällen
blef det dans, och Jan dansade med, men spelade likafullt.
Sigurd satt med i stugan. Han tyckte lika illa om de
andra tattarna som förr, men han kunde inte stå emot lusten
att se på Jan och höra honom spela. Och ju längre han
lyssnade, desto lättare och bekymmerslösare kände han sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
