Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På ömse sidor landamäret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J 1 2
SELMA LAGERLÖF.
uppretad. Det var, som om detta med ens skulle ha
öppnat hans ögon, så att han såg hur det stod till på gården.
Bredane var ju redan förut så fattigt, att det hade
fordrats den största sparsamhet för att kunna lefva där. Men
än fattigare hade det nu blifvit under Tattar-Jans
regemente. Sigurd tyckte, att han hela sista året hade gått i
en dröm. Nu såg han hur nersandade fälten hade blifvit.
Det fanns knappt ett fält kvar, som dugde att odlas. På
våren hade Jan sått i nakna sanden, och endast några
enstaka strån voro uppkomna. Hela Sigurds fädernearf höll
på att gå till spillo.
Sigurd gick in i storstugan för att tala med Jan, men
Jan stod och spelade, och Sigurd kom sig inte för att
afbryta honom, utan satt med tungt hjärta och lyssnade. Som
alltid blef han så småningom lugnare till sinnet, då han
hörde Jan spela. Han tänkte på det stränga, tunga lifvet,
som de hade fört, innan tattaren kom i huset, och han
undrade om han nu själf ville börja om det på nytt.
Helt hastigt afbröt Jan midt i spelet. »Säg mig nu en
sak, Sigurd!» sade han med ovanligt mild röst. »Vill du,
att jag skall gå min väg och lämna dig och det, som ditt
är, i fred?» Sigurd blef alldeles häpen, för han hade just
nyss tänkt på hur han skulle bära sig åt för att få bort
honom. Han kunde ingenting svara. »Säg bara ett ord,
om du vill bli af med mig!» sade Jan. — Då kände Sigurd,
att hjärtat drog sig samman vid tanken på att Jan och han
skulle skiljas. »Nej, jag vill nog, att du skall bli kvar,»
sade han. — »Ställ då inte mig till svars för hur det
kommer att gå med din arfvedel», sade Jan, »för detta, som jag
nu erbjöd mig att göra, var ärligt menadt.»
Det dröjde inte heller så länge, innan den dagen kom,
då Sigurd måste draga ut med tattarvagnen. Det fanns
Ninte en matbit kvar i visthuset, intet tjänstefolk i stugan,
ingen ko i lagården. Det fanns ingenting mer än en
arbetsvagn och en häst, för dem hade Jan inte velat göra
sig af med. Den dagen, då de inte hade något mer att
lefva af, spände Jan hästen för vagnen och lastade den med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
