Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På ömse sidor landamäret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HISTORIA FRÄN HALLAND.
n3
grytor och pannor, gamla täcken och kuddar och med sina
förtennarverktyg. Till sist kallade han på hustrun. Hon
kom ut med ett litet barn på armen och satte sig på lasset.
Sigurd hade inte tagit någon del i alla förberedelserna.
Han satt och såg på, hur de andra gjorde sig i ordning
att fara, utan att röra sig ur stället. »Hur det blir, skall
jag inte vika från gården,» tänkte han. »Om jag än skall
svälta ihjäl här, så nog skall jag bli kvar till det sista.»
Jan och modern tycktes också ta för afgjordt, att han
skulle stanna. Ingen af dem sade ett ord om att han skulle
med. Men alltsom stunden för deras afresa nalkades, blef
hjärtat allt sjukare på Sigurd. Han lät dem dock säga
farväl och fara från gården, utan att han rörde sig. När vagnen
körde ut genom gårdsledet, kom ensamhetens fasa med all
styrka öfver Sigurd, och han grep med händerna om
bänken för att hålla sig kvar och inte skynda efter. I
detsamma vände sig Jan om än en gång och såg på Sigurd.
Sigurd reste sig upp, och då Jan märkte detta, började han
vinka åt honom. Och med ett par långa språng var Sigurd
framme vid vagnen och uppe i den.
Efter detta följde Sigurd Jan under ett par år på hans resor
genom landet. De färdades vanligen så, att Jan och Sigurd
vandrade bredvid lasset, men hustrun och barnet åkte. Då
de kommo i närheten af en gård, höllo de stilla vid
vägkanten. Sigurds mor gick då fram till gården för att tigga
mat och säd och för att fråga om det fanns några
koppar-kittlar, som behöfde förtennas, men karlarna stannade kvar
vid lasset. Svårast var det för dem att få tak öfver
hufvudet till natten. Ofta blefvo de tvungna att sofva under
bar himmel, men snart nog vande de sig också vid detta.
Hvarhelst det hölls en marknad, om det så var djupt inne
i Småland eller längst nere i Skåne, passade de på att vara
med om den. Där träffade de samman med hela skaror af
det öfriga vandringsfolket, och i deras sällskap lefde de om
i sus och dus flera dagar. Jan drack mycket under sådana
marknadsdagar, och Sigurd kom också i vana att dricka.
Vid jultiden, då det blef kallt på allvar, brukade de upp-
8 Svenska Turistföreningens Årsskrift, iqio.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
