Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På ömse sidor landamäret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HISTORIA FRÅN HALLAND.
115
då Jan gick förbi den, sparkade han upp den med foten.
»Hvad är det du gör?» sade Sigurd med skarp röst. Han
rynkade pannan och såg ut, som om han hade lust att kasta
sig öfver tattaren. — »Jag sparkar omkull den här plantan,
och jag skulle ha lust att sparka omkull alla de andra också,»
svarade Jan. — »Hvad kan det göra dig för en glädje?»
frågade Sigurd. — ^Jag kan inte säga dig hvad det beror
på,» sade Jan, »men i de länder, där det finns stora, nakna
fält och stora, öppna hedar, där trifvas tattarna. Men där
bonden går fram och sår och sätter, där kunéa vi inte härda
ut i längden.» — »Det kan så vara,» sade Sigurd, »men
nu skall du ändå sätta ner den där tallplantan i jorden igen.»
Jan tycktes knappt förstå hans mening. Han stod bara och
stirrade. »Sätt ner den, eljest skall det bli en annan dans
för dig den dag, då jag blir myndig!» skrek Sigurd. Jan
böjde sig och satte ner plantan. Då han reste sig, såg
han på Sigurd med en lömsk blick, men han sade ingenting.
Det var mycken undran bland Sigurds grannar öfver att
han, som var af så god ätt, kunde hålla ut bland tattarna,
och många väntade, att han skulle skilja sig från dem, då
han ändtligen blefve myndig. Men om detta hade varit
meningen, kom det aldrig till utförande, för på själfva
myndighetsdagen blef han häktad för stöld. Han och Jan och
modern voro ute på de vanliga ströftågen, och på morgonen
hade Jan väckt Sigurd och bedt honom, att han skulle köra
vagnen den dagen, därför att Jan skulle spela till dans på
ett gille. »Om du inte kör alltför fort, skall jag nog hinna
upp er i morgon bittida,» hade han sagt.
Sigurd gick och tänkte på mångahanda den dagen, medan
han drog framåt vägen. Förut hade han sökt inbilla sig,
att han skulle vända om hem och upptaga sin fars gärning,
bara han blefve myndig, men nu kände han, att han inte
hade kraft till det. Hela egendomen var nu nersandad,
inte en fotsbredd jord var bar, och omkring boningshuset
lågo sanddrifvorna långt uppåt väggarna. Han förstod knappt
hvad han skulle uträtta därhemma. Hvad tjänade det till
att kasta bort arbete på det, som var lönlöst?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
