Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På ömse sidor landamäret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H4
SELMA LAGERLOF.
höra med kringströfvandet och vände om till Bredane. Där
stannade de, så länge som det fanns något kvar af de
matvaror, som de hade tiggt samman under resorna. Sedan
drogo de ut igen.
Detta lefnadssätt hade tattarfolket fört, alltsedan det hade
kommit in i Sverige, och Jan begärde inte bättre än att få
fortsätta därmed. Han sade nu gång på gång, att det hade
varit en dårskap af honom att försöka bli bofast. Han
måste vara fri, han måste när som helst kunna draga hvart
han behagade.
Det kunde också se ut, som om äfven Sigurd skulle ha
varit nöjd, och som om vänskapen mellan honom och Jan
alltjämt vore lika stor. Det fanns dock tecken, som tydde
på att Sigurd tärdes af en inre oro. Han drack mycket,
men inte som den, som är glad åt att dricka, utan likt en,
som bara dricker för att döfva en sorg. Han hade också
blifvit retlig, och den minsta anledning kunde försätta honom
i häftig vrede.
Medan de drogo fram och åter genom Halland, träffade
de ofta på stora flygsandsfält, och då kom Sigurd alltid i
tungt lynne. En dag, då de färdades öfver ett sådant där
ofantligt sandfält, sade Jan: »Här fanns det skog förr i
världen. Det har jag hört min far berätta. Det är
märkvärdigt, att allt har kunnat bli så ödelagdt.» — »De ha väl
gått sin väg och lämnat allt vind för våg, de, som borde
ha kämpat mot sanden,» svarade Sigurd bittert. — »Menar
du det?» sade Jan raskt. »Då vill jag säga dig, att du kan
gå hem och ösa bort sanden från dina åkrar, när du vill.
Det är ingen, som håller dig kvar här.» — »Du vet nog,
att jag inte kan gå hem och arbeta,» genmälde då Sigurd.
»Jag är snart lika god tattare, jag, som du. Jag tycker om
brännvin och kortspel, och jag vill ingenting göra. Jag är
alldeles sådan, som du har velat ha mig.»
En annan dag hade de kommit att följa en väg, som löpte
fram i randen af ett stort sandfält. Här hade man gjort
försök att binda sanden, och en mängd tallplantor hade
blifvit utsatta. En af dessa växte tätt vid vägkanten, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
