Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ficherströms resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22Ö
H. FRÖDING.
Kungshatt, en mindre ö, där någon, konung fordom förlorat sin
hatt, till minne hvaraf inte allenast stället uppkallats, utan äfven
en allom synlig trähatt uppsatts på en påle. Detta minnesmärke
hade ett par år saknats men nu till allmän belåtenhet ånyo
uppsatts. (Som bekant hänger hatten — nu af järnbleck — där
ännu i dag.)
Ännu syntes torn och skorstenar i Stockholm, men just som
jakten lopp in i Fiskar fjärden, förlorades dessa föremål alldeles
ur ögonsikte.
»Adieu ville de bruit, de fumée et de boue» utropar Fischerström!
Landsbygden tycktes nu blifva vackrare, ju mer man
avancerade, stränderna lägre och mera skogklädda. Dagens skönhet, en
friare utsikt, omväxlande »framträden», som visade sig under
jaktens stilla fart, kunde icke annat än göra det angenämaste
intryck på ett känslofullt och naturdyrkande sinne.
En lätt susande kuling flåsade i seglen, när de sjöfarande
inkommo i Ekeröfjärden och om styrbord sågs den vackra och
betydliga Ekerön med sin kyrka och sina säterier, Ekebyhof, Stafsund,
Skytteholm och Kjersö. På beskrifningen af dessa herresäten vill
vår resande nu ej ingå; däremot fäster han uppmärksamheten vid
det på ön belägna, i landtbrukshistorien oförgätliga. lilla
kronohemmanet Brygga, ett ställe där Bergnehr, en verklig Socrate
rustique, under trettio år visade prof på den berömligaste flit.
Särskildt var denne den förste i riket, som begynte den nyttiga
inrättningen af artificiella ängar (vallar) och skaffade svenskt
folk tillgång på svenskt gräsfrö.
Ledsamt nog måste vi här tillägga, att inte allenast detta i
landtbrukshistorien oförgätliga ställe utan äfven dess brukare
synes ha fallit i glömska. Utan tvifvel äro eljest våra äldre
jordbruksmetoder väl värda att bevaras i minnet. Ett litet bidrag
härtill, upptaget i tidningen Den götiske hushållaren, tillåter jag
mig i detta sammanhang påpeka. Här läser man nämligen,
hurusom på 1780-talet lien alltmer började användas till sädens
afme-jande i stället för den förut allmänt brukade skäran. Den
götiske hushållaren tycker ej synnerligen om denna nyhet, hvars
större bekvämlighet han visserligen erkänner. Men skall man
låta lättjan råda i arbetet, utropar han varnande!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
