Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kusthistoria från Ångermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KUSTHISTORIA FRÅN ÅNGERMANLAND. 285
snus. Då krängde han på hufvut och aflat en liten flod
på hällen. Samtidigt orkade han skilja på ögonlocken och
spana utåt hafvet.
En gång när han på detta sätt tittade upp, fick han syn
på sälen, och den låg nära nog inom skotthåll. Åström drog
en oerhörd gäsp, gnuggade sig i ögonen, stängde dörren om
■det röda nirvana, där han mått så godt en stund, och
började hålla utkik, allt medan han gäspade, gång på gång.
Nu är det en gång så med sälen, att han ligger och
go-nar sig i solskenet, han beter sig som en människa, hvilken
badar i ljumt strandvatten.
Där låg han ute i vattnet och hade det på alla sätt
utmärkt — här låg Åström och gäspade och tyckte inte heller,
att det var så tokigt. Men helt sakta närmade sig sälen,
och lika sakta vaknade Fredrik Åström och blef nästan en
människa. Han kände en liten vänlig sinnesstämning för det
blanka hufvudet där ute och morrharen och alltsammans. Det
var honom ett riktigt nöje att betrakta det intet ondt anande
djuret, han skulle nästan ha kunnat klappa sälen och utan
ifver flå den och sen låta den lite magrare gå ner i vattnet
igen. Men det säkraste var ju dock att sätta en kula i örat
på den näcken.
Och just nu borde det ske.
Sålunda aflat Åström en snusflod, stödde sedan lodbössan
på en sten, gäspade lite grann, och sen han gäspat, började
han sikta. Det måste han göra noga och omsorgsfullt, och
det gjorde han. När han sålunda siktat en god stund,
tittade han upp — jo, där låg sälen. Då böjde han sig ner
igen och såg efter, om han siktat rätt. Jo, alldeles rätt. Då
aflat han, försiktigt, ännu en snusflod, en stor snusflod, ty
det källde nu i tänderna. Och så lade han kinden till
kolfven, lät blicken åka längs pipan ut mot sälskallen, och så
klämde han till. När röken skingrats, låg sälen kvar, och
han var död.
Åström satte sig på stenen, och nu tittade han ner i den
trånga bösspipans djup, där var bara mörker. Sen luktade
han i mynningen, och det osade utmärkt godt. Slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
