Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En forsfärd utför Köngämä och Muonio älfvar sommaren 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FORSFÄRD UTFÖR KÖNGÄMÄ OCH MUONIO ÄLFVAR. 369
Kyrkobyn är Sveriges nordligaste, 32 mil nordväst från
Haparanda, och sades hysa något öfver 100 själar. Socknen
intar en yta, större än Vänerns, med gles befolkning af
förnämligast lappar och finnar, de förra ungefär dubbelt så
många som de senare. Folkmängden, som år 1860 utgjorde
1,239 personer, har väl senare något öfverskridit detta
antal, men under de närmaste sex åren understigit detsamma,
och var förra året 1,206 själar. Kyrkan är uppförd i
ryggåsstil af trä på hög, cementfogad granitsockel med tornet på
sidan. Den är ljus och rymlig med plats för omkring 600
åhörare, enligt uppgift. Vid jul och påsk, då befolkningen
strömmar till, lär den för dagar tagas i anspråk af den
Læstadianska sektens många anhängare, då där predikas i
timtal. Den ene talaren aflöser den andre, och stämningen
stiger till religiös extas med högljudda rop och
gestikulerande. Som lapparna i kyrkan medtaga både sina barn
och hundar, aff]deras själffallet både lukt- och hörselsinne
på det oangenämaste sätt. Utsikten från kyrko vallen mot
väster och nordväst är särdeles vacker. Man såg den breda
älfven flyta rätt emot sig från nordväst med björkkran sade
laguner på ömse sidor, och långt bort de blånande bergen,
från hvilka vi kommit, i olika förtoningar höjande sig öfver
hvarandra, tills de slutligen tycktes genomskinliga, liksom
målade på glas, i det aflägsna fjärran.
På aftonen beredde oss länsman Waara den första
bekantskapen med en finsk. badstu. Man utsattes, liggande
på den öfversta lafven, för öfverhettade vattenångor, som
utströmmade från den fördjupade nischen ofvan flamugnen,
hvar gång en skopa vatten kastades in i nämnda nisch.
Under tiden piskade man sig med friska löf kvastar af björk,
och slutligen erhöll hufvudet ordentlig tvålmassage af en
tjänsteande. Till sist fick älfven bredvid göra tjänst som
afkylningsbassäng under åskans dån och ett smattrande
störtregn. Den originella badbehandlingen efterföljdes af
en splendid supé hos herrskapet Waara. Lifvet är en
växling af öfverflöd och umbäranden, brukade vi säga under
studenttiden.
24 Svenska Turistföreningens Årsskrift, ig ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
