Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det fanns vid denna tid slutet af 18(50- och början af
1870-talet — på Gunnerud en gammal trädgårdsmästare vid
namn Fax, som var proppful af de vidunderligaste historier.
Gubben tog sig en tår för mycket ibland, och då hände
honom en del ganska märkliga saker, som han sedan
berättade. Gunnerud var ett litet järnbruk, hade både
spik-och stångjärnssmedja — det är helt visst därifrån som
Fröding hämtat den förtroliga kännedom om smedernas
lif, föreställnings- och uttryckssätt, som röjes i liera af hans
dikter: »Den gamla goda tiden», »Bergslagstroll»,
Järnskogen» — och till smedjan hörde förstås tomtar som
vaktade den. Dessa smedjetomtar hade Fax många gånger
sett gå på stämborden vid forsen och »hytta» åt honom.
»Å jaggu ä dä inte sant», tillade han alltid, alldeles som
Ola (i »Bergslagstroll»), hvilken var så »rädd för att skarfva
och ljuga».
Han hade sett mycket annat »skrömt» också, och
skogsrån hade han sett.
Åt Gösthultskanten i Gunnerudsskogen,
bortom Västanmossen vid Bråttorpslogen,
just där håller skogsrån till
— man tycker sig nästan höra Faxens talföra röst i dessa
Frödingsdiktens inledningsord, hvilka återgifva
ortnamnen utan någon förändring sådana de förekomma i
verkligheten.
En annan af Gustaf Fröding i barndomsåren mycket
beundrad berättare var en person kallad Skräddar-Erik, som
efter tidens sed vandrade omkring och sydde kläder på
herrgårdarna. Han tros i någon mån ha tjänat som
modell till »Korpral Storm» i dennes nedgångsskede, då han
var
kommen på kneken
och krokig och svag i knäveken.
Den korpral Storm, som
svor s’att det oste och brände
och gick i excyss och med benena spände
i blåd och gentil unjeform,
torde åter haft sin förebild i soldaten, sedermera korpralen
Stolt på Bymon, ett litet soldattorp invid vägen mellan
Gunnerud och Byn, beläget på en kulle strax sydost om sistnämnda
ställe. I verkligheten var helt visst denne korpral mycket
mindre pågående än diktarens fantasi gjort honom. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
