Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna Gustaf Frödings första korta barndomstid på Byn
var den enda, från hvilken han hade någon verklig
hem-lycka att minnas. Den kom därför att för honom framstå
i ett förklaradt ljus mot den efterföljande mörka, då faderns
sjukliga tungsinne låg som en aldrig vikande skugga öfver
familjens lif.
Från barndomshemmets grusade grund har han så på
sina »ströftåg» gått den väg han vandrat så många gånger
som liten: åt norr, in på granngården Backas område.
Där låg »dungen där göken gol», där »små tösor sprungo
med bara fötter och trasig kjol», där det växlade skugga
och sol och växte nattviol.1 Han har sedan fortsatt genom
denna dunge och kommit in i storskogen:
Här är stigen trängre, här är vildskog,
här går sagans vallgång vild och lös,
här är stenen kastad af ett bergtroll
mot en kristmunk långt i hedenhös.
Här är vargens gård af ris och stenrös,
här ljöd vargens tjutröst gäll och dolsk,
här satt Ulfvalilla, vargens dotter,
ludenbarmad, vanvettsögd och trolsk.
Denna sista vers är inte så enbart fantasiens verk som
man kunde tro; det finns verklighetsbotten äfven i den.
Helt säkert har den lille Gustaf hört den lefvande
vargens »tjutröst». Systern omtalar att hon från Byn under
kalla, klara vinteraftnar många gånger sett vargar springa
öfver sjön och gå i land på Långnäs, och hon minns att
brukspatron Cederroths hund »Surre» på väg från
Fors-haga nedåt Alstersbygden blef ihjälbiten af dem.
Afven »Ulfvalilla, vargens dotter», är inte helt diktarens
skapelse. Själfva namnet förekommer i en gammal
folkvisa, som fadern brukade sjunga:
Det var den modiga riddaren Tornér,
så hastigt i sadeln sig svingar.
Han ville Ulfvalilla, vargens dotter, se
allt under de grönskande lindar.
Visan förekommer förmodligen i liera variationer — i
en kallas riddaren för Tynne. och Ulfvalilla angifves inte
som vargens utan som dvärgens dotter, hvilket ju
förefaller rimligare i fråga om föremålet för riddarens längtan.
1 Det har redan börjat bilda sig en vilseledande legend, att »dungen
där göken gol» skulle vara den vackra lund af sällsynt raka,
högstam-miga hvita björkar, som ligger invid älfven strax norr om infartsporten till
Alsters herrgård, på andra sidan vägen till Karlstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
