Svenska Turistföreningens årsskrift / 1911 / 139 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tryckfel, om intet desse ville härleda det af θρῆνος, lamentatio,
klagan, ack och ve. Jag vet intet, hvad klagovisor
man här vill sätta i Strengnäsboernas mun; men staden
ligger i Sverige och namnet är Svenskt.

STRÄNGNÄS I VINTERSKRUD.                  A. Thunqvist fot.

Sanningen tyckes för den skuld i alt fall blifva närmast
träffad, om vi taga det gamla Sveo-Gothiska ordet stränga
i sin egen betydelse, då det är alt det samma, som det i
sagorna brukeliga strängishilt, gjöra löfte, eller genom
förklaradt löfte förbinda eller förpligta sig till något. Hvadan
man än i dag säger, jag skall intet stränga dig, det är, jag
skall intet för hårdt yrka på verkställigheten af ditt löfte.
In på den tanken ledes man så mycket närmare, som Strengnäs
(hvilket längre fram skall visas) var en ort, där
gamle hedningar höllo årligen sin gudstjänst, och offrade
flitigt sina gudar. Frågar man, hvad afguderiet i Strengnäs
hade att göra med strengishilt? så svaras, att af de
gamla hedningars gudstjänst gjorde förpligtelser och löften
för ingen del det minsta stycket: ty anten de ledde fram
en Jola-galt vid starbrakstiden om hösten, en oxe på
Samting, eller en häst på midsommar, så lade de först sina
händer på kreaturet, hälst över galtens borstar, och gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>